hållbart liv

Köpstopp – är det bra?

syn på tiden

 

“Owning less is great. Wanting less is better.”

För några år sedan så testade jag köpstopp. Det var inte en särskilt svår match eftersom jag i princip hade kommit över gränsen och längre inte ville ha något. Hade jag gjort det några år tidigare hade det varit betydligt tuffare. Egentligen så började det när jag sade upp mig från min anställning för att bli egen, för över 7 år sedan. Då var jag en loppisgalen och shoppingglad tjej, som gärna köpte allt som var fint och som jag trodde skulle göra mig lite gladare. När jag bestämde mig för att säga upp mig så fanns nog inte ens köpstopp i min vokabulär, men jag bestämde mig för att dra åt snaran om min plånbok eftersom jag ju inte hade en aning om hur det skulle funka rent ekonomiskt.

Så här i efterhand kan jag se att det var ett fantastiskt och livsavgörande beslut för mig. Den där åtstramningen i ekonomin gjorde mig inte bara rikare, det förändrade hela mitt tankemönster. Sakta men säkert så sjönk det in i mitt medvetande, jag vet inte exakt när det hände men plötsligt behövde jag inte aktivt motstå att köpa något. Det var helt enkelt så att jag inte längre ville ha något. Suget var borta. Jag hade lärt mig att jag inte behöver äga allt som var fint.

Nu i samband med årsskiftet har jag sett många i min omgivning i sociala medier som inför köpstopp. Jag tror att det är en jättebra ögonöppnare där man upptäcker helt nya perspektiv. Det är inte bara bra av anledningen att man faktiskt sparar rätt mycket pengar, utan för att man faktiskt spar rätt mycket tid och energi också.

Hur man genomför sitt köpstopp är såklart helt upp till en själv. Det är du som sätter dina egna regler. En del stryper allt, det gjorde inte jag.

Mina regler var att jag fick köpa:
– ätbara saker såsom fika, mat och godsaker.
– förbrukningsvaror såsom schampo, plåster och hudlotion.
– upplevelser såsom biobesök, inträde till museum eller till badhuset.

Det var ju framförallt inflödet prylar som var viktiga att strypa för min del.

Ett bra tips att ta till om det skulle kännas jobbigt och det rycker i shoppingnerven är att åka till mataffären. Där kan du handla maten som du ändå hade behövt att handla. Det kanske kan stävja ett eventuellt sug.

Vad är din tanke om köpstopp? Har du testat?

//Sofia ♥

 

Liknande inlägg
mina funderingar

Vattnet, alkoholen och normen

vatten alkohol norm

 

Vatten. Det är faktiskt det bästa jag vet. Det har inte alltid varit så men de senaste 10 åren har det varit favoriten. Innan dess hade jag svårt för smaken av vatten och blandade därför alltid ut den med saft. Helt absurt tycker jag nu.

Om jag helst får välja, väljer jag vatten som dryck. Alltid! Märkligt nog anses det i vissa sammanhang lite tråkigt och det ska ofta kommenteras. För när man är social ska man helst dricka vin, öl eller andra ädlare drycker. Jag dricker inte alkohol. Jag är inte heller nykterist, men jag dricker nästan aldrig. Det kan hända att jag smakar på någon väns egengjorda persokovin eller smuttar på ett glas bubbel. Men det är aldrig mer än så. Anledningen till att jag inte dricker är flera. Dels så tycker jag inte om smaken av det, dels så har alkohol aldrig lockat mig, dels så tycker jag inte om vad alkohol som drog ställer till med i samhället och för individer. Dessutom är det inte direkt bra för hälsan. Personligen ser jag inga fördelar.

Jag är tacksam över att jag är stark i mig själv och inte har några problem med att stå för det jag tror på, men ibland får normen mig att känna mig otroligt präktig, annorlunda och rätt så ensam i vissa sammanhang. Och det ligger i människans natur att vilja passa in. Jag dricker inte alkohol, äter inte kött och dricker inte kaffe  – vilket alla är starka normer i vårt samhälle. Det händer att jag ibland tröttnar på min egen präktighet och behagar andra med att dricka något annat än vatten, bara för att de ska känna sig bekväma och för att jag är trött på kommentarer och gliringar. För när jag har något i glaset så blir omgivningen lugn. Det är märkligt det här med normen, förväntningar och vad man borde göra.

Normen är förödande på så många sätt. Den gör att många inte vågar göra det de egentligen vill. Normen är en mycket stark osynlig kraft. Är man i normen tror jag att man har svårt att förstå svårigheten med att kliva utanför. För när man är i den, är det rätt så behagligt och som att flyta med i en ljummen vattenström. Alla vi som klivit utanför vet att det skapar motstånd, det är som att plötsligt vända mitt i vattenströmmen och försöka gå mot den samtidigt som man knuffas av alla som flyter med den.

Händer det att du gör saker mot din vilja, för att det förväntas av dig?

//Sofia ♥

 

Liknande inlägg
mina funderingar

FOMO – den stora skräcken?

 

FOMO håller oss ständigt aktiva och sysselsatta. FOMO står för Fear of missing out, eller rädslan för att missa något. Det kan förstås gälla alla områden i livet men det blir synnerligen tydligt i den digitala konsumtionen. Vi har ständig tillgång och möjlighet att ta del av ALLT som händer och vad allt och alla tycker, dygnet runt och i princip var som helst. Flödet är oändligt och helt utan slut. Det är som ett vattenfall som aldrig sinar utan bara rinner och rinner och rinner… Vad gör det med oss rent mentalt?

Det är otroligt enkelt att fördriva tiden med en mobil på fickan och det är lätt att livet blir helt pauslöst just eftersom det är så enkelt att fylla varje liten paus. Det är synd eftersom det är i de där pauserna som hjärnan får en chans att bearbeta allt som hänt de senaste timmarna. Det är i pauserna vi får en chans till att reflektera och göra aktiva val och inte bara gå i auto-pilot-läget.

 

Vi ger bort vår tid frivilligt

Sociala medier är så smart förpackat med alla små, korta och lättillgängliga informationer om allt och inget. Alla dessa små uppdateringar ger hjärnan kickar som i sin tur får oss att vilja ha fler kickar. Och eftersom det är så lätt att få de där kickarna, så är det otroligt lätt att trilla dit. Att bli en klickpundare, helt enkelt. Det vi kanske inte tänker på är att vår uppmärksamhet blir stulen av någon annan som tar den och tjänar pengar på den i form av klick. Så självklart ligger det i deras intresse att vi ska fortsätta att titta och klicka. Vår dyrbara uppmärksamhet – som vi inte har begränsat av – den ger vi frivilligt bort. Bara för att vi är rädda för att eventuellt missa något. Märklig mekanism det där.

Det har gjorts studier på att även när vi har lagt ifrån oss telefonen, så tar den vår uppmärksamhet. Så länge som den fortfarande finns inom synhåll så är det en del av hjärnan som ständigt är i beredskap och inte kan släppa uppmärksamheten på den, hjärnan står hela tiden i givakt för att telefonen kan plinga eller ringa när som helst.

Jag kan ärligt säga att det varit ett problem för mig. Telefonen har tidigare gjort att jag inte varit fullt uppmärksam på mitt sällskap, mina egna tankar eller annat som jag borde varit närvarande i. Efterhand har jag känt att det inte är så jag vill vara. Och det är inte så lätt att bryta alla gånger. Men jag började att lämna telefonen hemma om jag exempelvis gick ut på promenad eller gick och handlade mat. Om jag kommer hem till någon så lämnar jag den oftast i jackan eller eller i hallen, så att jag ändå kan höra om det ringer, men jag tar inte slentrianmässigt med den in i sällskapssfären.

 

Om att känna sig osynlig

Jag har suttit på luncher där mitt sällskap haft telefonen med sig och mitt i konversationen liksom reflexmässigt tagit upp telefonen för att skicka ett meddelande eller kolla upp saker på telefonen. De gånger har jag känt mig väldigt utanför och ointressant som människa. I själva verket tror jag inte ens att personen som gjort det varit medveten om det. Det bara händer.

För ett tag sedan var jag och Mattias på en snabbmatsrestaurang. Jämte oss satt en familj, en mamma, en pappa och två barn i kanske 4-6-årsåldern. Båda föräldrarna satt med sina telefoner och scrollade under hela måltiden. Barnen satt på sina stolar och åt sina pommes frites, stirrandes ut i luften rakt framför dem. Ingen sade något. Ingen såg någon. Ingen blev sedd eller bemött. Så outsägligt sorgligt. Jag vet förstås inget om den familjen och omständigheterna det kanske fanns en rimlig förklaring, men undrar ändå vad det gör med barnen. Hur påverkas de?

Den här FOMO-kraften är stark, och är man inte medveten om att den finns är det väldigt lätt att sköljas med utan att märka det. När man är medveten om den, så märker man att man jobbar i motvind för jag får ständigt göra aktiva val om att inte välja telefonen.

 

Hur kan man minska FOMO-stressen?

  • Först och främst; skapa medvetenhet. Vet man inte om att det är ett problem, så är det svårt att göra något åt det.
  • Stäng av alla aviseringar och notifieringar, det är onödigt att bli störd i onödan.
  • Lämna telefonen – bär inte runt den i handen konstant som om den vore en snuttefilt. Lämna den.
  • Inse att det händer alldeles för mycket för att du någonsin ska hinna göra, se och uppleva allt som sker. Det är ok att inte veta någon om serien som kollegorna pratar om på lunchen eller att ha sett

Hur är det med dig, lider du eller har du varit påverkad av FOMO?

 

//Sofia ♥

 

Liknande inlägg
katter

Om att vandra med katt

 

Jag trodde aldrig att någon av våra katter skulle kunna gå i sele och koppel, de som hela livet sprungit lösa precis som de vill. Men det har verkligen funkat – i alla fall med en av dem – och att ta med sig katten på vandringar längs olika leder har verkligen förhöjt våra utflykter.

 

Senast vi var ute filmade jag lite enkelt för att visa hur det är att ha katten med på utflykten.

Förra veckan fick jag en fråga av Angeliqa om jag inte ville göra ett gästinlägg på Vandringsbloggen om hur det är att vandra med katt. Så det gjorde jag. Där beskriver jag precis hur vi gick till väga för att vänja våra vana utekatter med att ha sele på sig och att gå i koppel. Det var en process som fick ta lite tid.

 

Ofta när vi är ute så stannar vi vid någon av grillplatserna och lagar mat. Då springer Arne runt och utforskar i närområdet, men han håller sig hela tiden i närheten av oss.

 

Till en början var det kortare rundor vi gick, men nu är det inga problem att gå uppemot en mil långa vandringar, bara vi gör det i Arnes takt så går det fint.

 

Det är verkligen roligt att ha katten med längs stigarna. Arne har hela tiden selen på sig när vi är ute, men han springer mestadels utan koppel. Kopplad är han mest i början och slutet av vandringen och om vi möter människor längs vägen, eftersom vi inte vill riskera att han ska bli rädd och springa till skogs.

Om du vill veta mer hur det är att vandra med katt, hur det har varit att lära katterna att ha sele eller om varför bara den ena katten är med på våra utflykter, så kan du läsa det hos Vandringsbloggen.

 

Har du, som har katt, tagit med den på vandring någon gång eller är du sugen på att testa?

//Sofia ♥

 

Liknande inlägg
Livet

Vilket är bäst: Staden eller landet?

 

Det går naturligtvis inte att säga att det ena är bättre än det andra eftersom det beror på vad man har för behov. För vissa är landet det absolut bästa medan det för andra är självklart att staden är det som regerar. Det är nu 3 månader sedan som vi flyttade från huset på landet till en lägenhet i centrum av småstaden Lidköping. Och nu tänkte jag som lantis på besök i stan dela med mig av de för- och nackdelar som jag upptäckt så här långt.

 

Lägenheten i staden

Fördelar

  • Att på bara några minuter kunna promenera ut och luncha med vänner och kollegor.
  • Stort utbud och närhet till att äta ute eller köpa med sig hämtmat. Det har jag saknat under mina år på landet.
  • I staden finns många vackra blomsterarrangemang och prunkande rabatter som jag kan njuta av rent visuellt, men jag slipper att rensa ogräs och sköta om dem.
  • Att kunna promenera och uträtta ärenden, handla mat i mataffären och gå på biblioteket.
  • Att ha nära till att delta i stadens stora utbud av kulturarrangemang, utställningar och föreläsningar, utan att behöva tänka på transport dit och hem.
  • Att kunna låta bilen stå oftare och bara kunna promenera till många av de saker man gör.
  • Nära till tåget som kan ta mig (nästan) vart jag vill.
  • Möjlighet till mycket social kontakt och enkelt kunna träffa vänner.
  • Inget jobb för att ta hand om fastigheten vi bor i. Det sparar massor av tid att inte behöva tänka på trädgårdsskötsel eller underhåll av hus.
  • Vädret blir inte lika påtagligt vilket kan vara positivt i aspekten när det stormar, regnar på tvären eller åskar. Jag behöver heller inte oroa mig över om det kommer att bli översvämning i källaren eller om vi blir insnöade.

 

Nackdelar

  • Årstidens skiftningar blir mycket mer diffusa.
  • Det ständiga surret som ljudkuliss.
  • Att det aldrig är riktigt mörkt då gatljusen alltid lyser.
  • Dyrare på många sätt. Tillgången till allt som jag ovan nämnde som en fördel är dyrt. Restaurangbesök, en påse godis eller nybakta bullar kräver bara en liten kort promenad för att nås.
  • Hänsyn är såklart något fint och något man vill visa sin omgivning, men att inte kunna sjunga högljutt mitt i natten eller att jobba med såg och hammare tidigt på morgonen känns som en begränsning. Inte för att jag gör det så ofta, men bara vetskapen om att jag inte kan göra det känns lite begränsande.
  • Mer anonymt. I en stad och i synnerhet på gatan man bor blir man mer anonym än på vägen på landet. Och jag väljer att sätta det som en negativ del eftersom jag älskar att känna människorna omkring mig. Givetvis förstår jag att jag inte kan jämföra mina tre månader där jag bor nu, men mina tio år i huset på landet. Men generellt tror jag inte att det någonsin kommer att bli de relationerna med grannarna även om vi skulle bo här i tio år.

 

Huset på landet

Fördelar

  • Närheten till naturen.
  • Tystnaden och mörkret om natten.
  • Upplevelse av årstiderna, dygnets och naturens skiftningar tydligare.
  • Alla hejar på alla. Oavsett om man känner varandra eller inte så hälsar man när man möts på vägen. Det gillar jag och försöker ta med mig även till stan, utan att för den delen verka som en byfåne.
  • Att kunna gå rätt ut, utan att tänka på att bli sedd eller iakttagen.
  • Att odla och spendera tid i växthuset är något som jag älskade att göra – det kommer jag att sakna när våren kommer.
  • Att inte alls behöva fundera över om man stör någon eller inte när man blir sugen på att lyssna på en låt med riktigt hög volym

 

Nackdelar

  • Långt till det mesta.
  • Gles kollektivtrafik, vilket gör att bilen måste utnyttjas allt som oftast.
  • Lite social kontakt, vilket blev väldigt påtagligt för mig som dessutom jobbade hemifrån.
  • Arbete. Arbete. Arbete. Det finns alltid något att göra, underhålla, ansa, klippa, renovera, måla eller rensa när man bor i hus med stor trädgård. Det kan såklart vara avkopplande om man har det som intresse, men när intresset för det har falnat blir det enbart ett påhäng.

 

Även om avståndet till naturen är en nackdel i stan så måste jag ändå säga att vi är mer aktiva i naturen nu än vi var tidigare. När vi alltid hade den inpå knuten tog vi den lite för givet. Nu längtar vi efter den och tar oss dit aktivt flera gånger i veckan för kortare promenader, längre vandringar eller för att bara sitta där och äta en medhavd matsäck eller göra upp eld och laga mat. Och det måste ju ändå anses som positivt.

Jag noterar att min fördelslista för staden är längre än för landet. Jag som är en lantis i hjärtat, borde väl ha en superlång lista som talar till landets fördelar? Ja, men just nu är mina/våra behov de som passar bäst in på det som staden har att erbjuda. Om ett år eller två kan de se annorlunda ut. Jag vet inte. Det är intressant att vi fått höra av många när det blev klart att vi skulle flytta till en lägenhet i stan, att vi väl inte kan bo i en stad eftersom vi bott på landet de senaste tio åren. Men det är just det som jag gillar med livet. Kontrasterna. Att kunna ha tillgång till alla de fördelar som erbjuds, vid olika tidpunkter i livet. Var sak har sin tid helt enkelt. Och det är fint som snus.

Vilka för- och nackdelar ser du med staden respektive landet?

//Sofia ♥

 

Liknande inlägg
hållbart liv

Mina 4 tips till en hållbar konsumtion

hållbar konsumtion

 

För ett tag sedan blev jag intervjuad av den ideella organisationen Medveten konsumtion. Vi pratade om att gå emot strömmen och flytta TILL stan istället för FRÅN stan, när vi ville ha ett enklare liv, vi pratade hållbart liv och medveten konsumtion. En av frågorna handlade om vilka tips jag ville ge till den som funderar på att konsumera mindre. Eftersom hela vårt samhälle till stora delar är uppbyggt kring just konsumtion, kan det vara svårt att hantera och avstå ifrån det. Men man får hitta sin väg och sitt sätt. Här är mina 4 tips kring hållbar konsumtion:

  1. Tacksamhet. Om man lär sig att känna tacksamhet för det man har, så har man kommit en bra bit på väg eftersom man slipper att fokusera på det man inte har.
  2. Handla mat. Om du blir sugen på att konsumera, vilket ju är ett sug som ibland kan uppstå. Gå till mataffären och handla mat och förbrukningsvaror som du ändå behöver och som går åt, det har ”hjälpt mig” många gånger.
  3. Undvik fällor. Utsätt dig inte ens för situationer där det uppmanas till konsumtion. Håll dig undan köpcenter och handel om du känner dig ”svag”. Butikskommunikationen är duktig på att sätta klorna i en och få en att känna sug efter sånt man inte ens visste att man behövde. Påhittade behov alltså.
  4. Aktiva val. Låt alla dina inköp vara aktiva. Alltså köp bara sånt som du faktiskt har ett behov av eller som du bestämt att du vill köpa. Undvik slumpmässiga slentrianinköp, det är sällan de blir bra. Sov på saken innan du slår till.

Resten av artikeln kan du läsa på Medveten Konsumtions hemsida.

En guru på ämnet hållbar konsumtion när det gäller kläder är Johanna. Läs gärna hennes inlägg om att välja.

//Sofia ♥

 

Liknande inlägg