katter

Alla sagor slutar inte lyckligt

katt i skogen

 

I fredags åkte jag till veterinären med mina kära lilla Monika. Min ständiga följeslagare och skugga. Hon gick bara på tre ben och låg mest i ett hörn och ville sova. Jag hade ingen aning om vad som hade hänt, men det märktes att hon hade mycket ont. Jag hoppades såklart på att det var något som gick att fixa med lite omvårdnad. Det var det inte. Efter undersökningar och bortrakande av päls visade det sig att hon var alldeles blåslagen på höftpartiet och efter en röntgen så visade det sig att höften var krossad på flera ställen. Hon hade alltså blivit påkörd av en bil! Det fanns tyvärr inget att göra och chocken och sorgen slog emot oss som en bergvägg. Just nu har jag svårt att föreställa mig mitt liv utan henne. Varje dag var hon med mig på jobbet, hon var med mig i trädgården, hon var med mig i köket. Överallt dit jag gick, gick hon. Nu har hon följt mig som en skugga för sista gången.

 

monika-2
Jag är ändå så otroligt tacksam över att hon faktiskt släpade sig hem, trots sin svåra skada. Hon tog sig hem till oss! Hem – så att vi fick ta hand om henne och veta vad som hänt. Och det är jag evigt tacksam för.

monika-3

Eftersom hon ständigt varit med mig så har jag stora mängder av bilder på henne, och hon är nog den katt som figurerat mest här på bloggen. Även i bilder där jag tänkt fotografera något annat har hon kommit och spatserat rakt in. Det har förhöjt resultatet på många av mina bilder.

monika-7

Monika ingick i dealen när vi köpte vårt hus, hon hade redan bott där i tre år innan vi kom dit. Till en början var hon lite skeptisk och undrade vem det var som flyttat in i hennes hem, men det övergick ganska snabbt till ren och skär kärlek. Och vi fick nio fina år tillsammans. Hon blev mer än bara en katt – hon blev min bästa vän.

monika-6

Den där tjocka fina pälsen som alltid var klanderfritt skött. Några vårar rakade vi av henne den för att hon skulle slipp att slicka i sig all vinterpäls som skulle tappas. När hon blev av med pälsen fick hon så mycket energi och fritid att lägga på hopp och lek istället för pälsvård. Och hon var vansinnigt söt i den där frisyren.

monika-8a

Just nu känns livet mycket fattigare och ödsligt tomt. Ögonen svider och jag är uttorkad på både salt och vätska. Men jag vet att det kommer bättre tider. Och huvudsaken är att hon nu slipper lida och ha ont. Jag är mycket tacksam över den tid vi fick. Det var en ynnest. ♥

//Sofia ♥

 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

47 Comments

  • Reply Jenny 12 juni, 2016 at 17:37

    😞❤️

  • Reply Angelica 12 juni, 2016 at 17:42

    Men huffa! Kram!

  • Reply made by mary 12 juni, 2016 at 18:09

    Nej…inte Monica! Jag är så ledsen vännen, skickar massor av styrkekramar och kärlek <3

  • Reply AnnaSara 12 juni, 2016 at 18:13

    Men åh…nu gråter jag när jag läser… Varmaste tankar till dig! ❤

  • Reply Jennie 12 juni, 2016 at 18:30

    Fina lilla katt, detta gör mig så oerhört ledsen att läsa, och nu sitter jag här och gråter. Samtidigt så är det så himla fint att hon ändå tog sig hem till er, så att ni skulle kunna hjälpa henne, ett tecken på den kärlek hon kände för er.
    Livet är verkligen inte rättvist ibland.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 15 juni, 2016 at 09:11

      Tack för din omtanke! Ja, jag tröstar mig med att hon kom hem så att vi kunde ta hand om henne. Hemska tanke är att hon legat ensam i ett dike.
      Kram <3

  • Reply Ingela 12 juni, 2016 at 18:47

    Åh så tråkigt! Mina ögon tåras när jag läser. Jag är så ledsen för er skull! Tänk att hon tog sig hem till er, till trygghet och kärlek <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 15 juni, 2016 at 09:12

      Åh tack så mycket för din medkänsla! Det är ändå en tröst i mörkret att hon tog sig hem.
      Kram <3

  • Reply Linda 12 juni, 2016 at 18:55

    Så tråkigt. Beklagar sorgen 🌹

  • Reply Malin 12 juni, 2016 at 18:57

    Så sorgligt! Blir alldeles tårögd. Katter blir verkligen vänner och familjemedlemmar så förstår hur ledsen och sorgsen du måste vara. 💚

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 15 juni, 2016 at 09:19

      Tack snälla för din medkänsla! Ja, hon var verkligen som en i familjen. Nu är vi en mindre.
      Kram <3

  • Reply Randi E. 12 juni, 2016 at 20:11

    Kondolerer så mye❤️ For en hengivenhet hun viste med å komme hjem!

  • Reply Thean 12 juni, 2016 at 21:04

    Usch vad ledsamt 🙁 Är hemskt jobbigt att förlora ett djur. De är som inte bara en katt, utan de har egna personligheter och blir ens bästa vänner <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 15 juni, 2016 at 09:23

      Tack för din omtanke! Ja, de har väldigt olika personligheter. Monika hade en väldigt speciell och älskvärd personlighet som jag saknar mycket!
      Kram <3

  • Reply Asta 13 juni, 2016 at 07:27

    Hittade just din blogg och känner inte dig, men vill ändå säga att jag lider med dig. Vet hur det är att mista ett husdjur. Hur jobbigt det än är så är sorgen värd det sällskap som man fått till skänks.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 15 juni, 2016 at 09:24

      Tack för din omtanke! Ja, du har så rätt. Oavsett hur sorgligt det än är så väger all tid och de fina stunder vi fått tillsammans upp sorgen.
      Kram <3

  • Reply Beautiful Life 13 juni, 2016 at 08:44

    Åååh! Stackars liten fin kissemiss. Blev så berörd när jag läste inlägget och att hon trots all smärta tog sig hem till er <3 Ta hand om er i sorgen, och som du själv skriver, nu lider hon inte längre <3 <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 15 juni, 2016 at 09:27

      Stort tack för din medkänsla! Ja, att hon tog sig hem betyder allt för att kunna sörja ordentligt. Hemska tanke vore om hon legat ensam kvar i diket.
      Kram <3

  • Reply Sandra 13 juni, 2016 at 08:47

    Nej fy tusan! Tänkte kika in här och tacka för pratstunden på BBCON. Men så läser jag detta, usch vad hemskt! Det gör så ont att förlora ett husdjur, den enda nackdelen med husdjur i mina ögon 🙁 men så mycket kärlek man får <3 lider med dig!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 15 juni, 2016 at 09:29

      Tack så himla mycket för din omtanke. Och tack själv, det var kul att träffa dig även om det bara blev en kort stund. Detta är verkligen den enda nackdelen, i övrigt är det bara fördelar med att ha ett husdjur!
      Kram <3

  • Reply Agnes {Cashew Kitchen} 13 juni, 2016 at 11:55

    Men usch vad hemskt och tråkigt att höra! 🙁 Skickar massvis med styrka! Fint ändå att ni fick så många år tillsammans. Och jag håller med, den där frisyren var verkligen sjukt söt ❤️
    Kram på dig!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 15 juni, 2016 at 09:30

      Tack Agnes för din omtanke! Ja, vi fick verkligen många år tillsammans. Eftersom jag dessutom jobbat hemma under 6 år så blir det mååånga timmar. Det känns fint. Och visst var hon söt i frisyren, lite som en seriefigur.
      Kram <3

  • Reply Nina (@nina.elisabet) 13 juni, 2016 at 15:52

    Å men Sofia så ledsen jag blir för din skull. Så fruktansvärt chockartat och sorgligt. Tänker på dig <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 15 juni, 2016 at 09:32

      Tack för din omtanke och medkänsla Nina! Det var verkligen en chock, men jag är glad över att hon kom hem.
      Kram <3

  • Reply Jessica 13 juni, 2016 at 20:09

    Beklagar verkligen sorgen! Kram

  • Reply Ida 14 juni, 2016 at 09:16

    Hemskt att förlora ett husdjur ❤

  • Reply Sofia 15 juni, 2016 at 06:23

    Små tårar rinner ner på mina kinder när jag läser detta. Jag vet precis vilken kärlek du pratar om när du skriver om hur hon följde dig överallt och blev din bästa vän. Jag vet precis hur det är att ha en katt som sin ständiga följeslagare och hur oerhört mycket kärlek de ger en. Jag är så ledsen för lilla Monica, men en liten tröst i allt detta hemska är ju att hon fann kraft nog för att ta sig hem till er. Tusen och åter tusen kramar till dig, jag tänker på dig <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 15 juni, 2016 at 09:40

      Men åh tack snälla för din medkänsla! Då vet du verkligen vad det innebär. En katt är inte ”bara” en katt. Det är en god vän. Och så mycket kärlek jag fick, den kan jag leva på resten av livet tillsammans med alla ljusa minnen.
      Och ja, det är faktiskt en stor glädje i all sorg att hon tog sig hem till oss och inte låg ensam kvar i ett dike.
      Stor kram <3

  • Reply Jeanette 15 juni, 2016 at 09:15

    Jag beklagar verkligen:( Hon var en väldigt fin katt.

  • Reply christine 15 juni, 2016 at 18:06

    Älskade tass, älskade tass…så ont…åh vad hon älskat er att hon gick hem till sin trygghet, sin kärlek..i våra tankar, min Dennis o jag.<3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 16 juni, 2016 at 08:54

      Tack snälla för din omtanke. Det känns ändå som en tröst i mörkret att hon tog sig hem till tryggheten. <3

  • Reply Victoria 16 juni, 2016 at 07:20

    Men kära nån!! Vilken sorg, jag beklagar verkligen Sofia.

    Kram Victoria

  • Reply Wilda 17 juni, 2016 at 19:51

    Usch, hemskt när det händer. Jag känner med dig. Det är så tomt och stort när en självklar varelse i ens liv plötsligt inte är där längre. Mina varmaste kramar till dig!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 20 juni, 2016 at 07:44

      Tack för din omtanke! Ja det är en stor omställning att mista någon som alltid är en hack i häl. Tack och kram!

  • Reply Nytt sällskap i köksträdgården - Hildas 26 augusti, 2016 at 06:36

    […] min ständiga följeslagare Monika försvann blev det tomt runt mina fötter. Hon som alltid följde mig vart jag än gick. Jag saknar […]

  • Reply Den senaste tiden - Hildas 28 oktober, 2016 at 07:12

    […] har tänkt på Monika och gråtit en skvätt. Det var ett stort tomrum om hon lämnade efter sig när hon stämplade ut […]

  • Reply Året 2016 - en sammanfattning - Hildas 30 december, 2016 at 06:49

    […] som det var en fin månad så var det också den värsta eftersom det var den månaden som min älskade katt och ständiga följeslagare Monika lämnade oss. Varje dag var hon med mig på jobbet, hon var med mig i trädgården, hon var med mig i köket. […]

  • Leave a Reply