En visualiserad Svan

Och så äntligen kom årets första snö till oss. Inte är det mycket att skryta över, men det tunna vita lagret räcker för att skrämma bort det där kompakta mörkret som annars lägger sig över nejden när det inte är snö. Jag älskar verkligen snö och hoppas på mycket mer framöver. Att skotta är ett kärt besvär som jag gärna gör. Det är ju gratis motion för tusan.

Nu håller jag tummarna för mer snö, så att jag får ställa mig på mina längdskidor för fjärde gången i mitt vuxna liv. Den tredje gången, som var för en dryg månad sedan gick så attans bra och jag kände mig som självaste Gunde Svan där jag ”flög” fram i spåren med musik i öronen. Och även om alla utomstående runtomkring i spåren inte uppfattade mig på samma sätt – utan mer som Bambi – så är det min känsla som jag väljer att gå på. För jag har hört att det där med att visualisera sig en målbild är viktigt. Jajjemän!

//Sofia ♥