mina funderingar

Jag är en bluff

Personen på bilden tror hen är en bluff och vill därför vara anonym.

Jag har nu i efterhand förstått att detta är en vanlig tanke; att många går runt och tror att de är en bluff och undrar när någon ska komma på dem.

De första åren när jag jobbade, hade eget kontor med eget skrivbord, en stor dator, fin stol och allt sånt där och dessutom fick jobba med det jag tycker är roligast – nämligen att rita och formge roliga saker dagarna i ända, så väntade jag egentligen konstant på att någon skulle knacka på dörren och säga att de bara skojat när de anställde mig. Att jag var en bluff. Ja, jag gick faktiskt runt och väntade på att det skulle hända. Åren gick men det hände aldrig. Jag klarade mig.

Nu i efterhand när jag har pratat med kompisar, vänner och bekanta har jag förstått att jag inte varit ensam med dessa tankar utan att faktisk alla, mer eller mindre, känner så. Har du också känt dig som en ”bluff”? 🙂

//Sofia ♥

Previous Post Next Post

You Might Also Like

19 Comments

  • Reply Beata 25 september, 2013 at 05:43

    hihi, vad rolig du är!! Jag har tänkt precis som du men trodde faktiskt att jag var ensam om det. Det känns skönt att veta att det inte bara är jag som är en bluff!! 🙂 🙂

    Kramar Bea

  • Reply Den där Victoria 25 september, 2013 at 05:50

    Ohh ja, det är ofta jag kan gå och tänka att "snart kommer dom på mig" 😉 .

    Härligt att höra att vi är flera.

    Kram Victoria

  • Reply Ninette 25 september, 2013 at 05:53

    haha 🙂 Du är kul du, och den där bilden är för härlig – härlig kombination av den gröna klänningen och dom rosa strumpbyxorna!
    Dom flesta känner sig säkert som bluffar ibland, inklusive jag själv ibland, jepp!

  • Reply Dagar av lycka 25 september, 2013 at 06:00

    Ohja, absolut. Först som en stor frisörbluff, sedan som en mammabluff. Nu som en sjuksköterskebluff och troligen som en kommande distriktssköterskebluff 😉

    Kram på dig!
    /Anna

  • Reply Eva Lundberg 25 september, 2013 at 06:10

    Hi, hi! Tyvärr är det ganska vanligt – känner igen mig själv… Men, det släpper lite vartefter med åren, märker jag!
    Ha en rolig bluffdag – det ska jag ha! ; )
    Kram Eva, Tinibelli

  • Reply Malin Steding 25 september, 2013 at 06:21

    Ja, det är nog jättevanligt! Jag tror även jag att jag är en bluff.
    Det är svårt att känna sig seriös när man inte jobbar med "ett riktigt" jobb och det tar sig i uttryck när man känner att det går trögt och inte vet hur man ska komma vidare. Men jag tycker att uttrycket "Fake it until you make it" är ganska bra. Om inte annat för ens egen del.

  • Reply Petra / Popetotrora 25 september, 2013 at 06:24

    Ja, men gud ja! Pratade med en komps som precs fått nytt jobb om det härom dagen. Att man liksom bara låtsas att man kan något och snart.

    Det roliga är ju att typ alla verkar känna likadant. Så vi går alla runt på konoret på dagarna och låtsas och leker jobb. 🙂

  • Reply Helena, Craft and Creativity 25 september, 2013 at 06:33

    Oh ja! Mest hela tiden faktiskt! 😉

  • Reply Pysselbolaget 25 september, 2013 at 06:37

    En känd regissör lär ha sagt att han alltid hade känslan av att "nu har jag lurat dem igen" när kameran rullade igång. Du är inte ensam!

  • Reply Queen of Kammebornia 25 september, 2013 at 09:35

    Haha, åh, vad jag känner igen mig. Här sitter jag och leker liksom! Förresten så har personen på bilden en alldeles amäjsing klänning, det kan du ju hälsa henne 🙂 Kram!

  • Reply FarmorMormorA 25 september, 2013 at 11:56

    Kanske inte riktigt som en bluff.. men däremot tron att andra tror jag kan/kunnat mer än jag i själva verket kan.. Kanske lite samma sak ändå.

  • Reply Maria-Snickaregården 25 september, 2013 at 12:09

    Ja oj vad jag känner igen mig. Vad skönt det är att veta att vi är fler som känner lika. Inte bara jag.
    Kramar Maria

  • Reply kungen o majkis 25 september, 2013 at 12:27

    Fake it til you make it… det är lite av min inställning med :-D!Underbar klänning hen har :-).

  • Reply Malin - Stjärnflocka 25 september, 2013 at 16:18

    Haha!!! jag trodde jag var ensam! 🙂
    Har ett uppdrag som matematikutvecklare och funderar hela tiden på när någon kommer på mig 🙂
    Kram malin

  • Reply Life's Silverlining and I: Foto_Inredning_Resor_Stil & Skönhet 25 september, 2013 at 16:35

    Intressant inlägg! Oh ja så kan jag känna:) kram Pernilla

  • Reply Emelie @florainspiro 25 september, 2013 at 19:24

    Visst är det så att man känner sig som en bluff, som att det man gör inte är "riktigt" jobb och att man aldrig får gjort något (och att att-göra-listan aldrig tar slut) 😉
    En liten tröst är ju att höra att fler känner likadant. Men jag undrar, kommer det komma en dag så man inte känner så längre…?

  • Reply Fröken Pyssel 29 september, 2013 at 18:28

    Japp, väldigt ofta. Men det blir bättre med åren 🙂

  • Reply Lev mer på mindre 2 oktober, 2013 at 08:15

    Ibland brukar jag sitta på möten och fundera på vad som skulle hända om de faktiskt visste att jag ibland inte fattar någonting …

    • Reply hildashem.se 2 oktober, 2013 at 12:50

      Haha, jag skrattade gott när jag läste din kommentar. Jag har upplevt precis samma sak 🙂

    Leave a Reply