mina funderingar

Måttfullhet – om att bara få vara lite lagom ibland?

att vara måttfull

 

Varför tycks det bara vara allt eller inget som räknas? Varför är det av eller på som gäller? Svart eller vitt. Vad hände med lagom och grå fält? Man ska maxa livet, alltid vara på topp och prestera maximalt. Vad är det för fel på en gyllene medelväg ibland? På något vis så tycks det vara all in som värderas högst.

Jag skulle vilja ta ett steg tillbaka och bara vara måttfull ett tag. När jag runt nyår läste om mångas One little word, alltså det ord man kan sätta som en slags ledstjärna inför det kommande året, så var ordet måttfullhet det som poppade upp i mitt huvud. Och det är det ordet som jag vill ta med mig det här året.

När det gått bra för mig som företagare och jag haft mer att göra än jag egentligen hunnit med så har jag från flera håll uppmanats att anställa någon. Men jag vill inte anställa. Jag vill inte expandera. Jag är nöjd i att bara vara jag i mitt företag, och att få leva det liv med de vardagar jag vill ha. Att anställa skulle göra mitt företagande till något jag inte vill ha. Jag vill bara få vara måttfull. Visst skulle det kunna göra att jag tjänade mer pengar, men det skulle ske på bekostnad av det liv som jag vill leva. Och det kan det aldrig vara värt. Jag värderar min frihet och nyfikenhet på det jag vill göra, alldeles för högt.

På något vis så känns det som att det ständigt ska slås nya rekord och görs inte det så räknas det inte. Allas omsättningar ska öka. Gör de inte det så är det ett nederlag. Springer du inte fortare i löploppet det här året än du gjorde förra året är det ett misslyckande som måste ursäktas med någon rimlig förklaring. Att ta sig upp för det 5:e största berget kan också vara häftigt, det måste inte alltid vara det allra högsta berget som bestigs.

Det är som om måttfullheten inte räknas. Om vi inte är 100 % veganer eller köper allt ekologiskt så räknas det inte och guldstjärnan uteblir. Om vi inte återvinner exakt allt som går så är vi dåliga och borde skämmas. Vad sägs om att vi alla gör det vi förmår med förnuft och hjälps åt istället. Jag tror att det kommer att ta oss så mycket längre eftersom om vi ska vara totalt fullkomliga så ger många av oss upp – bara för att vi inte nådde ända till 100%. Vilket ju är väldigt synd och gör att många 90-, 70-, eller 40-procentare tappas på vägen.

Jag vill bara få vara lite måttfull och lagom ett tag. Och ja, det borde gälla alla områden. Jag måste exempelvis inte äta 17 chokladbitar, det räcker ju egentligen alldeles utmärkt med 2.

Vad tycker du om måttfullheten? Är det något du vill vara eller inte?

//Sofia ♥


Du hittar och kan följa Hildas på Bloglovin’, Instagram och Facebook

 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

45 Comments

  • Reply Johanna Nilsson 8 februari, 2017 at 07:39

    Så klokt och så sant! Tror att den här måttfullheten du pratar om också handlar om något så enkelt, men svårt, att få bestämma själv. Jakten på det där större, bättre och finare är alltför ofta andras normer och förväntningar. Inte vad en själv vill eller mår bra av. Så känns fint och inspirerande att du stannar upp och väljer just det som stöttar ditt drömliv! ❤

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 9 februari, 2017 at 07:54

      Ja, så kan det nog vara. Att det handlar om att få bestämma själv. Frihet alltså. <3
      Kram Sofia

  • Reply Marlene 8 februari, 2017 at 08:10

    Ligger mycket i detta! Tror hela samhället skulle må bra av att tänka på att vara måttfulla, inte minst för miljöns skull.

  • Reply Jenn - forever abroad 8 februari, 2017 at 08:40

    Jag är nog egentligen väldigt imponerad av de människor som vågar och vill och kan stå emot den yttre pressen. Om man hela tiden får påtryckningar om att man borde anställa för att man har mycket att göra, då blir man kanske tillslut övertygad om att det är det enda sättet. Jag kom nämligen och tänka på min bror som jobbar för ett företag som kallar sig själva ”världens bästa lilla språkföretag” (http://languageconsulting.se/) och när jag frågat om de kommer anställa fler så är svaret något i stil med det, nej – vi vill inte inte bli större, vi vill leverera det bästa möjliga till våra kunder och det gör vi inte genom att vara större eller störst.. Och det tycker jag är COOLT!

    Jag gillar också lagom. Och balans.

    Fint inlägg Sofia <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 9 februari, 2017 at 08:08

      Det är verkligen coolt och att ta ansvar för situationen och sina kunder. Jag gillar verkligen att de har uttalat det. Lagom och balans är bra! 🙂
      Kram Sofia

  • Reply Linn Åslund Text & Translation 8 februari, 2017 at 08:56

    Kloka tankar. Jag är inte spontant måttfull. Det blir gärna för mycket för fort med pauser av ingenting så tillvaron mest känns som en ryckig berg och dalbana. Däremot har jag lärt mig att måttfullhet är det som ger mig mest näring, så jag gör mitt bästa för att praktisera det ändå.
    En sak jag känner igen från mitt företagande är att jag inte har några önskningar om att växa så jag kan anställa, att det är inte automatiskt att bli större som är målet. Fler kunder, ja tack, absolut. Men inte ända in i oändligheten för då kommer, precis som du skrev, tillvaron sluta vara så som jag strävar efter att vara. Lycka till och ha att härligt måttfullt år! //Linn

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 9 februari, 2017 at 08:20

      Jag är inte heller spontant måttfull. Det är något jag kämpar med varje dag genom aktiva beslut. Men jag tänker att om man fortsätter att jobba med det aktivt så kommer det kanske helt naturligt till slut.

      Tack detsamma och ett måttfullt år till dig! 🙂

  • Reply Caroline 8 februari, 2017 at 09:17

    Så kloka ord =) Det är svårt, det där med lagom – att vara nöjd med det man har, istället för att alltid försöka bättra sig på alla olika sätt. Man vill ju utvecklas och komma framåt men det betyder inte alltid att man måste göra bättre ifrån sig eller göra något till 100%. Och när det gäller chokladbitar så vet jag att jag måste bli bättre på att vara måttfull/lagom – det blir lätt en hel chokladkaka istället, vilket inte känns bra efteråt.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 9 februari, 2017 at 08:29

      Ja, det är verkligen svårt. Självklart vill man ju utvecklas men det behöver ju inte vara detsamma som att alltid klättra uppåt. I alla fall inte hela tiden. Chokladen är svår. Där har jag svårt för att vara måttfull och det blir lätt för mycket och sedan mår jag dåligt. Slutade med godiset (som jag ju vet att du också gjort nu) den 18 december bara för att kunna lära mig hantera det. Har haft ett par breakdowns och bara insett att jag inte mår bra. Det ÄR svårt. Jättesvårt! 🙂

  • Reply Katta Bucketlife 8 februari, 2017 at 09:36

    Jag tror att det kanske är det där djupt evolutionära i oss (framåt, framåt!) som ställer till det för oss i dagsläget. Vi är ju gjorda för att vilja vidare, hitta något bättre, utforska. Samtidigt så är vi kanske gjorda för att ta de stegen över några generationer. Men nu har vi möjligheten att göra så mycket på bara en livstid.
    Jag tampas med det där också.
    Jag älskar det lugna, är oftast som allra gladast när jag vet att det bara är jag och kravlös tid framför mig. I skogen eller med en bok eller en power nap.
    På senare år har jag ju lyssnat på det där och förändrat mer och mer (gått emot normen jag växt upp med) i mitt liv. Jag vill heller inte anställa, jag vill ha det här fria livet med uppdrag jag väljer, så mycket det går.
    Samtidigt kan jag bli så trött på att jag själv kan glömma att uppskatta det. För man vänjer sig ju vid allt! Och jämför sig lätt.
    Måttfullhet och tacksamhet är bra grejer. Det gäller att komma ihåg dem!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 9 februari, 2017 at 08:32

      Ja, det blir lite som att kämpa i motvind – både mot evolutionen och normen. Det finns så många möjligheter, och att lära sig att välja måttfullt bland dem är inte enkelt.
      Kram Sofia

  • Reply Magdalena Ljunggren 8 februari, 2017 at 10:22

    Vilken himla klok och befriande text❤
    Mer måttfullhet åt folket🙌

    Ha en fin dag å Tack för dina inlägg🌞
    Kram Magdalena

  • Reply Carola 8 februari, 2017 at 10:57

    Bra inlägg!
    Jag tänker och känner lite som du. Jag brukar kalla det för ett ”hållbart företagande” i mitt huvud.

  • Reply Frida 8 februari, 2017 at 11:51

    Så bra inlägg! Känner igen mig precis i allt det du skrev. Vad hände med gråzonen, medelvägen eller vad man vill kalla den? Varför måste ALLT vara 110%, varför måste man ALLTID sträva framåt? Lika viktigt att bara vara, vara nöjd med det man har just nu för att det får en att må bra. Känner igen det du skriver bland ens vänner – man ska ha bästa utbildningen, bästa konditionen, springa många lopp, laga vegetariskt varje dag, ha bästa lönen och boendet. Jag blir matt bara jag tänker på det. Är det verkligen så man vill bygga upp sitt liv? För vem?

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 9 februari, 2017 at 08:36

      Tack Frida! <3
      Ja och ska man vara bäst på allt så håller det inte. Ingen är bäst på allt. Men vi ser andras egenskaper och framgångar och tror att vi måste göra likadant - det är bara det att 10 människors framgångar och utvecklingar är svåra att applicera på en enda person.

  • Reply Anna 8 februari, 2017 at 12:00

    Igenkänningsfaktor-deluxe! Och så befriande att se någon annan formulera det jag känner men inte kan formulera. Det här är DITT LIV så lev det som DU vill leva det. Tycker din plan låter otroligt vettig och jag försöker själv stå emot alla ”måsten”. Heja heja HEJA dig.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 9 februari, 2017 at 08:37

      Tack Anna! På något vis känns det också alltid lite lättare när man vet att man inte är ensam i sitt kämpande. Att vi är fler. 🙂
      Kram Sofia

  • Reply Ia 8 februari, 2017 at 12:19

    Absolut. Måttfullhet är en dygd. Men INTE när det gäller choklad, där gäller för mig alltid ”more is more”. 🙂

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 9 februari, 2017 at 08:39

      Haha, jag förstår hur du tänker. Fast tyvärr måste det nog bli det för mig. Jag har ett blodsocker som åker upp och ner och påverkar min energi kraftigt. Och jag märker att jag mår mycket bättre när jag är måttfull i mitt godisintag. Men det är väldigt svårt att bara ta ett par bitar när jag vill kasta mig över hela påsen. 🙂

  • Reply Isflingan 8 februari, 2017 at 17:59

    Så kloka ord!! Åh vad jag önskar att samhället i stort skulle läsa och ta efter dina tankar 🙂

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 9 februari, 2017 at 08:40

      Tack! Ja, det skulle bli mindre press på alla. Och det mår vi nog generellt bättre av. 🙂

  • Reply Sofia/Trådtanten 9 februari, 2017 at 13:05

    Inom socialt arbete finns ett begrepp som heter good enough parenting. Älskar det begreppet. Det handlar inte om att bedöma om föräldern är felfri utan om den är en tillräckligt bra förälder för det aktuella barnet. Försöker omsätta det tänket överallt i mitt eget liv. Är det tillräckligt bra så duger det fint. Om något inte är trasigt, försök inte laga det!
    Gillar att du sätter ord på måttfullheten då jag tror att vi håller på att stressa ihjäl oss (men du tappade bort mig lite där med chokladen)

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 16 februari, 2017 at 15:16

      Jag har aldrig hört det uttrycket förut, men jag gillar det verkligen. Och precis – varför försöka laga något som inte är trasigt.
      Haha, jo, jag märker att ni verkar vara många som blev förvirrade av just delen med chokladen. Men det finns en anledning – och det är mitt blodsocker. Men jag skulle egentligen inget hellre vilja än att proppa i mig en hel chokladkartong. 🙂

  • Reply Amie B 10 februari, 2017 at 09:26

    Tack! Vågat ämne att skriva om! Efter en del motgångar i livet och nu senast min älskade pappas bortgång så blir man allt ödmjukare inför livet. Vad betyder någonting? Vi har bara ett ögonblick och det är det vi har just nu. Vad väljer vi att göra med det? Vad betyder mest för mig? Andas. Ta ett steg tillbaka. Lyssna på ditt hjärta. När gjorde du det senast? Och tack till alla fina människor där ute. Ett leende, ett vänligt ord kan betyda hur mycket som hellst.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 16 februari, 2017 at 15:19

      Vad fint: ”Vi har bara ett ögonblick och det är det vi har just nu. Vad väljer vi att göra med det?” Det är ju egentligen inga nyheter alls. Men det behöver ändå påminnas om. Om och om igen. För vi glömmer ju så snabbt.

  • Reply Sol, kaffe och måttfullhet - Veckosvepet v. 06, 2017 - Rowan Tree 13 februari, 2017 at 13:25

    […] ◊ Om att bara få vara lite lagom ibland […]

  • Reply Emilia Westerström 13 februari, 2017 at 17:40

    Tycker du har helt rätt och tänker också ofta på ämnet, speciellt då jag är en person som gör allt svart eller vitt. Jag övar på gråtonerna när lite är bättre än inget eller allt är för mycket, men med chokladbitarna håller jag mig till 100% 😉

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 16 februari, 2017 at 15:23

      Ja, det är lätt att glömma bort de där gråtonerna och hålla sig till de stora kontrasterna. Och när det gäller chokladen … så skulle jag också vilja köra på 100 %. Men då slår mitt blodsocker bakut, tyvärr. Men jag drömmer om choklad till 100 % 😀

  • Reply Emilia Westerström 13 februari, 2017 at 17:40

    Tycker du har helt rätt och tänker också ofta på ämnet, speciellt då jag är en person som gör allt svart eller vitt. Jag övar på gråtonerna när lite är bättre än inget eller allt är för mycket, men med chokladbitarna håller jag mig till 100% 😉

  • Reply Katrin -Katrins äventyr 13 februari, 2017 at 20:26

    Åh, vad jag gillar det som du skriver här! Så klokt och insiktsfullt. Jag tycker om måttfullhet och hejjar på alla som vågar att vara måttfull. Jag tror det är en stor del av den balans som ibland saknas i våra liv. Jag tror också att det är hållbart hälsosamt med måttfullt och lagomt. Men, det är säkert superläskigt för många att våga bryta ”normen” på att köra full fart, varje dag i exakt allt man gör. Jag tycker att inlägg som dessa behövs för att påminna om att det även finns andra vägar att gå.

    En av sakerna som jag slogs av när vi sågs under snöskohelgen i Åre var det lugn och den klokhet som jag tyckte du visade. Och det du skiver här bekräftar verkligen den känslan!! Tack för du delar med dig av dina klokheter!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 16 februari, 2017 at 15:42

      Tack Katrin! <3
      Ja, de där normerna är tuffa att slås mot. Så att bli påmind om det då och då är nog bra. För att gå "by default" är ju att köra full fart. Hela tiden.
      Kram till dig. 🙂

  • Reply Lund Johanna 13 februari, 2017 at 21:22

    Så oerhört välkommen text. Åh, jag blev helt lyrisk faktiskt. Hjärnan här är dimmig av allt smått och stort (och amning må hända), så detta var som att sätta mina ostrukturerade tankar på pränt. Tack för det. Nu åker måttfullhet upp på kylskåpet som en påminnelse!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 16 februari, 2017 at 15:43

      Oj, tack vad fint! Ja, vi tar och gör måttfullheten till något fint igen. Måttfullhet är det nya svarta! 😀

  • Reply Andrea 14 februari, 2017 at 10:09

    Bra tankar!

    Jag känner likadant om att inte expandera när det går bra för en. Samtidigt som jag själv jagar nya kickar, och älskar att expandera mentalt så försöker jag vara noga med att inta tappa fotfästet.

    För några år sen så var jag tvärtom, jag ville vara 110% hela tiden, och kände att det var viktigt med andras bekräftelse och erkännanden. Kände inte att jag märktes om jag bara var ”lagom”. Drömde om att bli skitstor inom det jag gör, men vad skulle hända sen liksom?

    Men sen började jag förstå mer att det faktiskt handlade om att lyssna på sig själv och tänka på sitt eget välmående. Inte outsrourca sin lycka till andra.

    Fast nu i skrivande stund så märker jag att man är rätt kluven ändå, haha… Kan störa mig på att behöva vara ”lagom” för det känns som att man ska hålla sig själv tillbaka. Jantelagen liksom. Kanske går jag in i försvarställning och tror att allt ska tas ifrån mig om jag ska vara måttlig, jag vet inte :p Medans man vissa dagar bara vill strunta i allt och ta en paus från allt driv och hets. Ghah, denna ändlösa balasngång 😛

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 16 februari, 2017 at 15:46

      Jag kan skriva under på exakt det du skriver. Jag vill ju heller inte vara ”lagom” egentligen. För det är inte jag. Men ändå är det ett måste. Ja, det är en jäkla ändlös balansgång. hela tiden. Och bara det gör mig trött. 😀

  • Reply Märta 20 februari, 2017 at 13:57

    Håller helt med! Ordet ”lagom” är nog det mest underskattade i svenska språket. Lagom är precis hur bra som helst!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 23 februari, 2017 at 03:49

      Ja, lagom är ett toppenord. Förr tyckte jag att det inte var för mig. Men i vissa fall är det verkligen för mig, har jag insett nu. 🙂

  • Reply Karin F&H 22 februari, 2017 at 22:43

    Kloka ord och viktigt det du belyser!

  • Reply Hanna 23 februari, 2017 at 12:14

    Vilket bra och tänkvärt inlägg!

  • Reply Att uppskatta mindre, ger mer lyx i livet - Hildas 19 september, 2017 at 15:44

    […] jag försöker säga är att vi vinner på att vara lite mer måttfulla. Det resulterar i att värdet ökar på det man gillar. Det blir lyxigt helt enkelt. För jag tror […]

  • Leave a Reply