enkelhet

Nostalgi – Kan man göra sig av med sin brudklänning?

 

Nostalgi är en stor fiende om man vill göra sig av med saker. Jag har sparat mina nostalgigrejer till sista rundan i rensningen. Just för att det är de som kräver mest eftertanke. När jag skalat av allt annat onödigt som jag inte behöver så blev det mest nostalgigrejer kvar. En del saker vill jag behålla men en del inte. En stor symbol för nostalgisakerna är min bröllopsklänning. För 9 år sedan gifte vi oss. Och i 9 år har klänningen hängt orörd på en galge i förrådet. Ska den bara hänga där? Till vilken nytta då? Vad ska jag ha den till? Svaret på dessa frågor blev nej, ingen och inget. Därför valde jag att skänka den till second hand. Kanske kommer den till nytta till någon annan som ska gifta sig och inte har möjlighet att lägga stora summor på en klänning. Det vore roligt.

Det är nu några månader sedan jag skickade iväg den. Och precis när jag lämnade den ifrån mig, så sved det såklart lite och tanken på om jag gjorde rätt, seglade förbi i mitt huvud. Men sedan dess har jag inte tänkt på den för en sekund. Tills nu när jag kom på att jag skulle skriva om nostalgi, och just bröllopsklänningen kändes som den ultimata symbolen för det. Och när jag tänker på den nu finns det inte den minsta ånger över mitt beslut, bara lättnad över att slippa förvara den i minst 9 år till.

De fina minnena som klänningen var en symbol för, finns kvar. På bilder, på film och i hjärtat. Därför behöver jag inte ha den fysiska klänningen också. Vi är alla givetvis olika och en del tycker säkert att det är helt fel val. Men för mig väger enkelheten i att inte fastna bland alla prylar större än att ha klänningen hängande på en galge.

Att välja brudklänning var dessutom inte en stor grej för mig, som jag vet att det kan vara för många. Jag köpte den på 5 minuter. Jag tog i princip första bästa som satt bra. Och därför finns det inte heller några känslomässiga band för mig kring just införskaffandet av den. Jag hade den på mig under den största dagen i mitt liv och där och då fyllde den sin funktion. Men det finns liksom inga fler tillfällen att använda den vid.

När jag tittar på 3-minutersfilmen idag såhär 9 år senare, rinner tårarna precis lika mycket som de gjorde den dagen. Och om du undrar varför jag skrattar så vid fotograferingen så var det för att det höll på att gå åt skogen när jag skulle göra en piruett runt lyktstolpen och trampade på min egen klänning, fastnade och närapå föll på eget grepp. Det var bara en millisekund ifrån att jag hade legat med ansiktet i gruset. Då hade säkerligen minnena från den dagen förmodligen sett helt annorlunda ut. Men just det missade kameramannen. Jag är glad att jag har mina minnen, men jag behöver inte min klänning för att minnas dem.

 

Hur har du det med nostalgi? Hur ser du på brudklänningen, är det en helig ko?

//Sofia ♥

 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

32 Comments

  • Reply Anonym 18 maj, 2017 at 06:18

    sydde två klänningar till mitt bröllop och har kvar den jag bar, efter sett din film och läst ditt inlägg, ska nog den få åka till välgörenhet
    ps ovanligt att se dig mörkhårig men lika fin som vanligt❤️

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 18 maj, 2017 at 09:25

      Wow, vad häftigt att du nu känner dig mogen. Det som är fint med att skänka/sälja den är att klänningen kan få komma till användning igen på ett nytt bröllop och skapa nya fina minnen för en annan brud.

      Tack, jag känner detsamma. Jag var nästintill svart i håret under många år. Känns som en annat liv. Jag är ju en rödluva i hjärtat. 🙂 <3

  • Reply Linda 18 maj, 2017 at 06:56

    Oj..spännande fråga! Visst är klänningen ett minne av en dag fylld av kärlek o lycka – Nej, verkligen ingen helig ko, men onekligen en öm tå (- klänningen hänger i garderoben sedan snart 28 år hahaha) Nu skall jag faktiskt fundera på vad jag skall göra med den. Den dammiga brudbuketten slängde jag åtminstone efter ”futtiga” 10 år =)
    Det käraste o viktigaste från den dagen har jag ju faktiskt kvar = Mannen min <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 18 maj, 2017 at 09:33

      Ja, det har du helt rätt i. Det käraste har man ju kvar – mannen. <3
      Och det är ju faktiskt helt ok att spara den, om man vill. Men jag tror att den ofta blir hängande kvar i garderoben eftersom den är så laddad på många sätt. Kanske spar man den för att det förväntas att man ska spara sin brudklänning. Och jag gillar att ifrågasätta förväntningar. 🙂
      Lycka till med ditt beslut - oavsett vilket det blir så kommer det att vara det rätta för dig.
      Kram Sofia

  • Reply Mia Bergvall 18 maj, 2017 at 07:05

    Nu är jag inte gift än men jag är övertygad om att just bröllopsklämningen kommer vara svår att göra sig av med. Lär inte skänka iväg den på studs men säkerligen kommer en dag då man undrar varför den hänger där och tar plats.
    Vilken fin video!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 18 maj, 2017 at 09:35

      Tror att det är smart att låta det beslutet ta sin tid. Jag hade inte heller varit mogen för det direkt efter bröllopet. Eller ens ett par år efter. Men nu så här efter 9 år kände jag mig mogen. 🙂
      Tack, det är verkligen roligt att ha en film. Jag gråter lika mycket varje gång jag ser den och minns känslan. <3
      Kram Sofia

  • Reply Lisa 18 maj, 2017 at 08:43

    Tack för inspirationen! Nu är jag ett steg närmare att skänka bort den.

  • Reply Julia 18 maj, 2017 at 08:47

    För mig är brudklänningen nog en helig ko, och då är jag inte ens gift än 🙂 Men det handlar mer om att jag vill spara den till eventuella framtida barn, och kunna visa den för dem när de är äldre. Är också lite av en vintage-klänningsälskare, och är säker på att jag kommer känna samma inför den som min andra samling. Däremot så är jag rätt mycket av en slängare, så jag litar på att jag inte kommer låta alltför många saker hamna i nostalgisamlingen :))))

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 18 maj, 2017 at 09:42

      Intressant att höra dina tankar. 🙂
      Ja, kan förstå tanken med att spara för framtida barn men eftersom jag inte har några barn så blir det verkningslöst. Om jag hade gift mig idag så hade jag sett på klänningen helt annorlunda. Hade gärna skaffat mig en vintageklänning. Men jag är ändå inte säker på att jag sparat den efteråt. Jag gillar ditt uttryck med att du är en ”slängare”. Då är vi två. 🙂

  • Reply Jenn - forever abroad 18 maj, 2017 at 09:02

    Jag har alltid undrat vad sjutton man ska spara en bröllopsklänning för?! Men sen har jag ju inte gift mig ännu så kan inte helt 100% sätta mig in i situationen och kan nog tänka mig att det känns lite svårt att göra sig av med ändå.. Fint att du skänkte bort den <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 18 maj, 2017 at 09:44

      Jag tror att man måste gått i den där klänningen en hel dag och skapat fantastiska minnen för att förstå. Men jag är helt med dig, jag ser inte heller vitsen med att spara den – trots att jag gjort det. 🙂
      Jag hoppas att klänningen nu kan komma till nytta och skapa fina minnen för en annan brud. <3
      Kram Sofia

  • Reply Karin Härjegård 18 maj, 2017 at 14:39

    Vi skulle flytta, och stod på återvinningsstationen och sorterade allt som vi inte skulle ha kvar. Hade varit till Röda Korset med massor av kläder och saker. Men nu skulle jag slänga min hushållsassistent, som varit trasig länge och som inte gick att laga. Men när jag stod där började jag tänka på att jag ju faktiskt fått assistenten av min älskade mormor och att hon haft den före mig och använt den i många år. Jag började tänka på alla bullar hon bakat, allt matbröd hon gjort. Och började gråta. Högljutt. Och tog med mig hushållsassistenten hem igen… Så, ja, en aning nostalgisk är jag, inte vad gäller brudklänning, men uppenbarligen annat. 🙂

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 24 maj, 2017 at 07:28

      Det är klart att assistenten skulle vara kvar hos dig. Gråter man högljutt på en återvinningsstation, då är det givet. 🙂
      Hoppas att ni får många fina år och bullbak tillsammans.
      Kram Sofia

  • Reply Lisa 18 maj, 2017 at 18:23

    Bröllopsklänningen får allt stanna i garderoben, men inte bara för att den bär minnet från själva dagen. Det är egentligen något annat som gör det. Det är stunden hemma hos farmor när jag inte har berättat att han har friat och jag fortfarande är så osäker på om jag kommer att vara bekväm med allt det konventionella. Jag vill inte köpa en dyr klänning som jag inte trivs i för att ha en enda dag, men samtidigt vill jag att det ska kännas som på riktigt… Det är så mycket att reda ut. Av någon anledning pratar vi bröllop och farmors brudklänning som syddes till henne åker fram. Hon har sytt om den sedan dess och nu är den klädd i grön tyll och inte alls så traditionell. Jag kan inte låta bli att prova. Ensam i hallen ser jag mig i spegeln och inser att den kunde varit sydd till mig, för jag har tydligen ärvt min älskade farmors kropp precis. Och där och då händer det. Nu finns det något som gör hela den här saken till min, till vår.
    Sommaren därpå stod jag i den klänningen framför min farmor och alla andra och var så lycklig.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 24 maj, 2017 at 08:43

      Wow, vilken underbart fin historia! Jag förstår dig helt och hållet. Det finns så mycket mer i den där klänningen än bara att det är en vanlig bröllopsklänning. Det är klart att den ska stanna kvar! <3

  • Reply Linnéa 18 maj, 2017 at 19:38

    Gjorde mig av med klänningen efter nästan 10 år. Kändes skönt, vilket var en överraskning. Gubben är ju kvar så jag kan ju titta på honom istället. 😄

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 24 maj, 2017 at 08:48

      Haha, ja gubben är väl det bästa minnet från dagen. 😀
      Och visst är det intressant att man kan bli överraskad av känslorna som uppstår.
      Hoppas att du får en fin dag!

  • Reply Lisa Lanevik 19 maj, 2017 at 09:43

    Men alltså, åhhh, vilken fin film! Vad mycket känslor. Här rinner tårarna! Jag la ut min brudklänning på blocket efter vårt bröllop, men jag ville nog har för mycket för den, så den blev inte såld utan hänger kvar här hemma =) #inteenslängare #försökerövapåattslängaliteibland #gåringetbra #viharförstorthus

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 24 maj, 2017 at 08:52

      Tack, det var verkligen mycket känslor den dagen. Jag drabbades av allvaret när kyrkportarna slogs upp och vi marscherade in – då började tårarna spruta.
      Ja, jag tänkte också på att sälja den först men jag tror inte att man får så mycket för den så det kändes inte värt besväret.
      Och med ett stort hus är det lätt att dra på sig för mycket grejer. Jag vet av erfarenhet. Men snart är det tomt här. 🙂

  • Reply Anna 20 maj, 2017 at 18:00

    Jag köpte min fantastiska brudklänning på Blocket och sålde den ett par veckor efteråt på samma ställe (om jag minns rätt för 100 kr mindre än jag köpte den för). Älskar tanken att någon annan får glädje av klänningen.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 24 maj, 2017 at 08:54

      Vilken superbra lösning! Bröllopsklänning är ju annars nåt som är en rätt stor kostnad. Och det är verkligen fint att klänningarna kan få skapa fler minnen än bara från ett enda bröllop. 🙂

  • Reply Emschen 21 maj, 2017 at 07:33

    Vilken härlig video, mina tårar faller. Jag minns mitt bröllop och hjärtat fylls av kärlek.
    Ert bröllop är ett sånt bröllop som min man var livrädd för, massa folk och han skulle ha allas blickar på sig. Så jag lugnade honom och berättade att jag har alltid drömt om att gifta mig i det lilla fiskekapellet på Österlen med havet rytandes utanför. Det var vår lilla familj (maken och jag och våra två söner), mina föräldrar och fina Angela (frusederblad.se som fotograferade oss) och det blev precis som vi hade tänkt oss!
    Min bröllopsklänning hängde i min sedan tidigare, ett felköp som var för vit för att bära på andras bröllop och för fin för att bäras till vardags. Klänningen hängde kvar i garderoben för jag kan inte bestämma mig för om det går att göra ngt med den så jag kan bära den till vardags eller om det bara är att skänka den.
    Jag tyckte du gjorde helt rätt!
    Mina vuxna minnen vet jag att de finns kvar, jag har dokumenterat så mkt genom min kamera. Däremot har jag väldigt svårt för att göra mig av med saker efter mormor & morfar samt farmor & farfar, det är precis som att jag rensar bort dem då. Som om minnena skulle försvinna om sakerna försvann, som att enda kopplingen till dem är sakerna jag har kvar. Jag saknar dem så otroligt mkt. Min mormor lever fortfarande men är så dement att hon inte ens minns att min mor är äldre än 10 år. Det gör ont och då hjälper sakerna minnas allt det roliga och fina.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 24 maj, 2017 at 09:02

      Tack! Så fint att ni gjorde ert bröllop till ert, efter era önskningar och inte så som det förväntas att man ska ha det. Det är helt rätt! Och vad idylliskt det lät.
      Vad bra att klänningen kom till användning om än på ett annat sätt än du hade tänkt det först. Om min hade gått att sy om till en vardagsklänning så hade jag mer än gärna gjort det. Det vore ju coolt!

      Man ska behålla saker som man verkligen vill ha och som kan bevara minnen av människor man tycker mycket om. Förstår dig helt och hållet gällande dina mor- och farföräldrars saker. Jag har en liten fin kristallkrona som hänger i vårt sovrum som kommer från min morfar. Den är något av det käraste jag har och den kommer alltid vara med. Dessutom påminner den mig om honom. <3
      Kram Sofia

  • Reply Pia 22 maj, 2017 at 13:03

    Så fiiin film! Fina ni är!

  • Reply Karolina 25 maj, 2017 at 21:26

    Jag har många roliga och helt galna minnen kring min brudklänning från själva bröllopsdagen. Vi gifte oss för 11 år sedan. Jag var gravid i 5:e månaden så jag valde en vinröd klänning i mer balklänningsstil. Hade den sedan ett par år senare när jag var tärna på ett annat bröllop. I julas skulle vi ha Oscars-tema på julfesten och jag tänkte att jag tar min brudklänning men tji fick jag. Den var för trång. Så jag hängde tillbaka den i garderoben och där hänger den än. Eftersom den inte är vit så sparade jag den. En långklänning kan ju komma till nytta fler gånger, om man kommer i den 😉

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 30 maj, 2017 at 11:03

      Det är ju helt klart en fördel att ha en klänning i en annan färg än vit. Är den vit blir det ju så uppenbart vad det är. Så kul att din vinröda klänning kommit till användning fler gånger. Om den hänger ett tag kanske den kommer till användning ännu fler gånger framöver. 🙂 😉

  • Reply Sussie Hellblom 30 maj, 2017 at 13:35

    Vi hyrde våra kläder 🙂 Vi hade varit tillsammans i 9 år fått 2 barn när vi slog till. Jag köpte mina underkläder och skorna 🙂 dessa har jag kvar. Tittat på bilderna och tycker att det var ett bra val vi gjprde då. supernöjd än idag 16 år senare. <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 30 maj, 2017 at 18:00

      Hyra är egentligen det bästa man kan göra. Underkläder och skor är lite mer användbara än en brudklänning, så jag tycker att du gjorde ett smart val. 🙂 <3

  • Reply Christine 31 maj, 2017 at 05:37

    Tänker att det är en otrolig fin gest av omtanke o generositet att ge saker man älskar till någon annan som behöver den bättre? Att bottna i det och känna värme och glädje för någon annan lindrar i alla fall för mig saknad. Härligt att få ge och växa som människa.
    Heja dig Sofia <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 8 juni, 2017 at 06:11

      Det är faktiskt sant nu när du säger det. Vetskapen om att det kan komma till användning för någon annan lindrar all eventuell saknad. Bra tanke!
      Tack! <3

    Leave a Reply