katter

Om att flytta med katter

 

Nu är det över en månad sedan vi flyttade. Vi har fått många frågor om hur det gått att flytta med katterna, så här kommer ett inlägg på temat.

Att vi skulle trivas har det aldrig varit något tvivel om, vår stora fråga har varit: kommer katterna att trivas? Vi har sprungit oss blå för att de ska ha det så bra som möjligt och vara nöjda. Att som katt flytta från livet i ett hus på landet till en lägenhet i stan är en stor omställning, och det har inte varit enkelt hela tiden. Men det har på det stora hela gått väldigt bra. Katter är ju generellt rätt så konservativa och ogillar förändringar, men vi tycker att de visat upp en stor flexibilitet.

 

Utekatter eller innekatter?

Två katter följde med oss till stan. Egon som är 4 år och en van långvandrare och mycket mån om sin frihet. Och Arne 2 år som är lite harig och ännu inte riktigt blivit en vuxen katt. Vi förstod ju att det här skulle bli en utmaning. Vi tog sats och laddade upp med största klätterträdet som djurbutiken hade att erbjuda, finaste maten och de roligaste leksakerna. Och så valde vi även att preppa lägenheten med feromoner. Feromoner är ett ämne som produceras av kroppen (hos både katter och människor) och kan ge en känsla av lugn och avkoppling. Det finns att köpa även på flaska, som man kan placera ut om man vill bli av med oönskade beteenden hos katter. Men också i samband med ett flytt eftersom det kan ge en känsla av trygghet. Det funkade verkligen bra. Det är såklart svårt att säga om det hade funkat lika bra utan, men det var onödigt att chansa. De blev verkligen harmoniska på ett sätt som jag inte tidigare sett dem.

De första tre veckorna var de inne helt och hållet. Från att ha varit utekatter så måste jag säga att det gick bra för dem att ställa om sig till innekatter. Vi har många fönster med djupa och inbjudande fönsterbänkar att ligga på och spana in gatulivet utanför. Många nya ljud att vänja sig vid. Och nya rutiner. Båda katterna har tidigare varit ute på nätterna, de är alltså nattsuddare. Det har vi fått erfara. Dagarna har varit hur lugna som helst, men på nätterna har de levt rövare. Busat, galopperat runt, röjt med mattorna, brottats så det stått härliga till. Vi hade ju såklart bara kunnat sätta in öronproppar och låta de hållas. Men en helt ny sak för oss är att vi nu inte bor ensamma i vårt hus. Vi har grannar under oss. Vi var helt förtvivlade och svetten lackade i våra rynkade pannor de första nätterna och tänkte att vi nog förstört grannarnas nattsömn. Men tack och lov så hade de inte hört ett ljud, när vi frågade. Puh! Numera är nätterna ganska så lugna, allteftersom de hittat nya rutiner.

Efter dryga två veckor kände vi att situationen började mogna för att ta nästa steg. Steget utomhus. Vår första plan var inte att släppa ut dem själva utan att helt enkelt åka på utflykter med dem till skogen. I sele och koppel. Det här är alltså katter som aldrig ens haft halsband på sig, så tvivlen på hur det skulle gå var ganska stora. Men det gick oväntat bra. Vi packade in dem i bilen och tog dem till skogen. De båda gick bra i koppel, bortsett från att Egon bara gick åt det håll han ville. En annan riktning var otänkbar. Arne däremot traskade åt det håll vi andra gick, så det funkade ändå bra.

Efter tre veckor blev var det tydligt att Egon behövde gå ut på egen hand för att bli helt nöjd. Han är en street smart katt så vi trodde att han skulle fixa utgång i stan bra. Så vi byggde en lite spång från ett träd till vår balkong. Och där klättrar han nu upp och ner när han går ut och vill komma in igen. Det funkar väldigt smidigt.

Arne däremot är en fortsatt nöjd innekatt. Han åker däremot med oss på utflykter själv. Vi går kortare vandringsleder på 4-5 kilometer i skogen och han går med som om han vore en hund. Kortare stunder har vi till och med låtit han gå okopplad och han går fint och håller sig inom bara en meters radie från oss. Det är riktigt kul att ha katten med på skogsvandringar och de människor vi mött längs de krokiga stigarna har lyft på ögonbrynen.

Så för att sammanfatta läget nu så här en dryg månad in i det nya livet, så har vi en utekatt och en innekatt. Den ena går och kommer lite som han vill och den andre tar vi på utflykter till skogs där vi tar med oss lunch eller fika. Det är riktigt mysigt. Planen är såklart att se om han kan tänka sig att vara i ryggsäcken vissa sträckor om vi ska gå längre vandringar. För så mycket mer än 4 km orkar han inte just nu. Men förhoppningsvis så ger övning färdighet.

Vi kan konstatera att det gått väldigt bra att flytta våra katter från hus till lägenhet och att katter faktiskt är mer flexibla än man kan tro. Än har vi inte hittat rutinerna med dem, som gör att vi kan känna oss helt lugna och trygga. Men vi har hört av andra att det kan ta många månader att få ett stabilt läge efter en flytt. Så vi är väldigt nöjda efter den förhållandevis korta tid som gått.

Har du flyttat med katt någon gång, och hur gick det?

//Sofia ♥

 

Spara

Spara

Previous Post Next Post

You Might Also Like

14 Comments

  • Reply Alicia 3 oktober, 2017 at 20:48

    Det här är så fint och inspirerande! Längtar efter att ta bus-Vifslan med på skogspromenader, det skulle hon nog gilla.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 4 oktober, 2017 at 10:18

      Vad kul att du gillar det. Hoppas att din katt kommer att gilla skogspromenader, det är verkligen kul att ta med katten ut i skogen. 🙂
      Lycka till!

  • Reply Maria 4 oktober, 2017 at 08:11

    Det är ju så jäkla coolt att ni tar med katten på vandring. Det gäller att inte se några hinder, dessutom verkar det ju funka fint. Blir lite sugen på att testa med vår Snobben. 🙂

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 4 oktober, 2017 at 10:21

      Det skulle bli tråkigt och låst om vi inte testade. Och det var ju riktigt kul Stort lycka till med Snobben. 🙂

  • Reply Ann Rumbleinthearctic 6 oktober, 2017 at 21:54

    Men åh, detta bävar jag inför, om vi någonsin flyttar till typ en lägenhet. Jag tog ju min katt från Alaska förra året och kände att de var en stor omställning till en liten stad i Wisconsin, men det gick bra. Fast jag tror båda våra katter saknar Alaska och naturen där. Vi vet inte vart vi flyttar nästa år men jag hoppas att det blir någonstans med plats för katterna att vara ute. Jag kan inte tänka mig att hålla dom inne, men älskar er lösning med att ta katterna med på promenad. Våra katter skriker så dant då de vill ut, så jag är orolig för att grannarna ska klaga, om vi nu flyttar till lägenhet. Vi får se. Jag får spara detta inlägget inför framtida flyttplaner. Tack för att du delar med dig! 🙂

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 10 oktober, 2017 at 08:53

      Jag förstår din bävan precis. Det var just av den anledningen som vår flytt inte blev av lite tidigare. Vi har hela tiden tänkt på hur vi ska lösa det för katterna. Katter som är vana att springa ute i naturen på egen hand är inte helt enkelt att stänga in i en lägenhet. Det har vi verkligen fått erfara. Sedan jag skrev det här inlägget förra veckan har faktiskt även katt nr. 2 börjat gå ut själv. Och det gjorde gott för husfriden. De blir så himla mycket mer harmoniska och glada. Att ta med dem ut på utflykter är verkligen roligt, men det hinner man ju inte varje dag. Så att det funkar med utgången är en stor befrielse.
      Måste bara säga att det ni gör är skitcoolt, vilka naturupplevelser. 🙂
      Stort lycka till! 🙂

  • Reply annika 7 oktober, 2017 at 09:11

    Jag flyttade med min två main coons från Norge till Brunei (Borneo) förra året. Det var lite av en pärs. Till en början på grund av all ångest och planering inför flytten, men sen också eftersom de var tvungna att sitta i karantän i en månad och karantänfaciliteterna här var inte alls som jag föreställt mig. Men efter att vi fått hem dem till vårt hus har allt gått helt utmärkt. Nu var de ju innekatter redan i Norge och här är det inte rekommenderat att låta katterna gå ut på grund av rovdjur och stöldrisk, så skillnaden för dem när de väl kom på plats har mest varit att de har ett större hus, roliga smådjur att jaga inne plus en terrass de får hänga med oss ut på varje dag. Det där med koppel verkar så himla mysigt tycker jag! Vi försökte oss på det några gånger i Norge men det gick tyvärr inte hem…

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 10 oktober, 2017 at 08:57

      Wow, vilken flytt. Förstår att man inte vill släppa ut dem med sådana hot hängandes över en. Men det är ju bra att de var vana att vara inne redan sedan innan, då blir den omställningen lika påfrestande. Förstår att karantänen måste varit tuff.
      Jag kan säga att kopplet inte var poppis från början heller, men övning ger färdighet och till slut vande de sig. Den ene katten kommer nog aldrig att gilla det, men det går an. Den andre verkar inte ha några problem med det. Så det är såklart individuellt. 🙂

  • Reply Wilda 7 oktober, 2017 at 10:02

    Så himla fint att läsa och verkligen fint hur ni har anpassat det för dem så mycket det går. Själv vet jag ju tyvärr att det aldrig skulle gå att ha min Asla i koppel och inte heller lös i stan, men är glad att jag kan ta ut henne på landsbygden ibland så hon får springa av sig.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 10 oktober, 2017 at 09:00

      Det är fint att hitta sätt som funkar. Kopplet har vi ju övat med, och det har tagit tid men funkar bra nu. Men det går absolut inte att gå med koppel i stan. Vi måste åka till skogen utanför, där det är lugnt, då går det. I stan får de typ panik över ljud och människor och att inte kunna ta skydd där de vill. De är rätt så rädd för okända människor, eftersom där vi bodde förut fanns det inte så många andra än vi och dem vi kände. 🙂

  • Reply Evelina 7 oktober, 2017 at 23:41

    Hej Sofia!

    Kul att ni alla trivs 🙂

    Jag Har flyttat ett flertal gånger med mina katter. Diva (perser) som var innekatt tills hon var fem år blev utekatt när jag flyttade till hus. Efter det har jag bott i tre till hus. Hon har gått ut där också, hon har dock inte varit ute lika mkt som hon var i det första huset. Hamilton (brittisk korthår) var innekatt till han var nästan två år sen släppte jag ut honom där Diva gick ut första gången. Var som att lämna sin 18 åriga son till livets öde. Han gick längre och längre ifrån huset varje dag tills jag fick släppa taget. Han älskade utelivet. Han är idag ute mer än inne. Varje nytt hem som han kommit till har han tagit bra. Lakrits (bondkatt) blev utekatt vid några mån ålder. Han var gjord för det. Kan inte vara still. Han måste få gå ut annars gör han hyss ;). Tycker verkligen att det gått över förväntan vid flytt. De älskar att utforska! Väldigt flexibla. Inte behövt feromoner än iaf. Hoppas ni får fortsatta härliga stunder i ert nya hem,

    Mvh Evelina

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 10 oktober, 2017 at 09:05

      Hej Evelina!
      Så kul att höra om dina katter. Alla katter är verkligen olika och har olika behov. Är de rastlösa och nyfikna är det nästan omöjligt att hålla dem inne. Och jag förstår helt och hållet din känsla med att släppa ut för första gången. Jättejobbigt att inte veta om de kommer tillbaka … men det gör det ju så gott som alltid. Det är fint när det funkar. Och de är, precis som du säger, väldigt flexibla och anpassar sig till det mesta. Men det märks stor skillnad på dem i sinnet när de är lyckliga och när de bara står ut. 🙂

  • Reply Johanna 8 oktober, 2017 at 18:40

    Vi flyttade en gång från egnahemshus till radhus med en gammal utekatt, några kvarter skiljde det gamla från det nya. Vi tänkte att han aldrig kommer med men vi behävde gå efter honom bara en gång till gamla stället, sedan kom han själv och förblev med oss till vår stora glädje😊

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 10 oktober, 2017 at 09:06

      Det där är ju intressant. Med hur de beter sig när man bara byter bostad men inte helt nytt område. Kul att det funkade och att katten lärde sig var det nya hemmet var. 🙂

    Leave a Reply