mitt liv

Jag har slutat att löpa

ställa skorna på hyllan

 

Löpning må vara den perfekta träningsformen. Den har alla fördelar.
1. Det går att göra var som helst ifrån.
2. Du kan göra det när som helst, utan större planering.
3. Du behöver endast ett par skor.
På pappret får löpningen därför alla rätt.

Men det hjälper inte. Det är själadödande ända in i märgen. Eftersom mina drivkrafter är glädje och passion så går ekvationen inte ihop. Många hängivna löpare har sagt till mig att de hade det likadant i början, men att en sedan kommer över en gräns och då vill en aldrig sluta. Pyttsan heller! Hur länge ska en behöva vänta på den där gränsen? Jag har verkligen jagat och kämpat i flera år för att uppnå den. Jag har sprungit Göteborgsvarvet, tuffa terränglopp och kortare 5-kilometerslopp. Inget hjälper! Jag dör lite inombords för varje gång jag springer. Och så kan jag inte ha det. Därför har jag slutat att löpa. När jag bestämde mig för att sluta kändes det skönt, men eftersom jag ändå gillar tanken på det så är jag ändå lite besviken för att det aldrig blev vi; jag och löparskorna. Jag har ställt dem på hyllan. Och där får de stå. Jag får fortsätta med mina promenader istället. Och att springa upp för trapporna.

//Sofia ♥

 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

23 Comments

  • Reply Elisabet :) 16 juni, 2016 at 07:06

    Precis så! Jag känner så väl igen mig. Min man älskar att springa. Både långlopp och maraton. Äskar själva träningen och kallar det för meditation. Själv gav jag löpningen två år. Testade ett antal lopp (men aldrig längre än 10 km.) Men en dag när jag kom hem sa jag helt sonika. ”Nu slutar jag. Det är helt enkelt inte kul.” Det r några år sedan nu. Och det känns fortfarande helt ok…

    Men jag tycker på ett sätt att det är tråkigt att inte gilla det. Det var ju också trevligt när vi ibland sprang tillsammans… Men, nej. Jag är ingen löpare.

    Bra att du lyssnar till dig själv och hittar det du gillar. Lycka till!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 20 juni, 2016 at 07:21

      Samma här, min man springer också mycket. Och det verkar så himla roligt med alla dessa lopp. Men det hjälper inte att det verkar roligt, det är helt enkelt inte roligt. 🙂

  • Reply Asta 16 juni, 2016 at 07:14

    Känner också så. Jag skrev just hos Lingonberrie att jag nog är immun mot endorfiner. Jag tyckte inte heller om att springa, inte ens när det inte var jobbigt. Men fortfarande så har jag en helt annan bild i mitt huvud. En där jag springer och springer och bara tycker det är härligt. Undrar var den kommer ifrån.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 20 juni, 2016 at 07:22

      Haha, precis den bilden har jag också i mitt huvud. Förstår inte var den kommer ifrån eftersom den inte alls stämmer överens med min verklighet! 🙂

  • Reply Jessica 16 juni, 2016 at 07:23

    Låter som ett bra beslut, heja dig!

  • Reply Pia 16 juni, 2016 at 08:07

    Ha ha… Ja, har du sett ngn löpare se glad ut? Jag tycker att det e mördande trist att bara springa till spårvagnen så att va ute o springa känns eoner bort. Jag promenerar med hunden, kör pilates o funderar allvarligt på att testa yoga. Sånt kan man oxå göra varsomhelst, närsomhelst o hursomhelst 😊

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 20 juni, 2016 at 07:24

      Bra fråga … har nog heller inte sett glada löpare. 🙂
      Men yoga är fantastiskt, det har jag utövat en hel del och det är en härlig och rolig träningsform. Det tycker jag att du ska testa!

  • Reply JohannaN 16 juni, 2016 at 09:02

    Åh!!!! Exakt så känner jag också. Gör det ändå, mest för att det är härligt med fint kvällsväder så här på sommaren o solen i nacken. Men de där endorfinerna som folk snackar om gör en lycklig en hel dag – njae va. Så jag har bestämt mig för att bara springa när jag verkligen känner för det. Och så långt som jag känner för. Ingen prestation, inget mätbart eller jämförande med andra. Bara fokus på den där kvällssolen.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 20 juni, 2016 at 07:27

      Vilken bra inställning Johanna!
      Vissa ljumma och sköna sommarkvällar kan jag drömma om att jag springer i solnedgången och känner de ljuva dofterna från åkrar och ängar samtidigt som jag springer utan att känna den där metalliska blodsmaken i munnen. Men jag tror att det är en illusion … 😉

  • Reply Carola V 16 juni, 2016 at 09:17

    Har du provat orientering? Jag vet att du gillar skogen, och när man springer efter ett mål, så glömmer man lätt bort att det är tråkigt att springa. Det blir också mer variation liknande intervaller, inte att man maler på i samma tempo hela tiden utan, du springer snabbt på vissa vägar, andra långsamt, ibland stannar du upp och läser karta. Du kanske promenerar längs en bäck.

    Jag funderar på att börja cykla i skogen, köpa en mountain bike. Det kanske kan vara något för dig?

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 20 juni, 2016 at 07:29

      Jag har egentligen aldrig testat orientering, bortsett från något pass i skolgymnastiken för 25 år sedan. Men jag gillar tanken på det, att liksom ha många små delmål där i skogen. Jag måste bara lära mig läsa kartan. 🙂

  • Reply Ramona 17 juni, 2016 at 07:49

    Åhhh vad jag känner igen mig 🙂 Går hellre raska promenader kombinerat med yoga och annan träning, det mår jag bäst av <3 Hoppas du får en fin fredag 🙂

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 20 juni, 2016 at 07:31

      Precis den kombinationen gillar jag också, raska promenader och yoga. Det är behagligt och roligt och får mig dessutom att känna mig mjuk och vig i kroppen. 🙂

  • Reply Annie - lättlagat vegokäk 17 juni, 2016 at 08:33

    Helt rätt! Livet är fan alldeles för kort för att hålla på med självplågeri – vilket det ju faktiskt blir i förlängningen. Nu finns det ju dessutom mycket forskning som visar på att det mest avgörande för hälsan är att inte sitta stilla. Att stå upp och att gå promenader är viktigare än att sitta på kontoret hela veckan och sen springa fort som tusan tre timmar i veckan. Nä, sträck på dig själv och var nöjd! Jag gillar själv att springa, men skulle aldrig fortsätta om jag kände som du <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 20 juni, 2016 at 07:33

      Ja, precis så. Livet är för kort för att hålla på med saker en inte vill. Det är ju det där med stillasittandet … mitt jobb är väldigt stillasittande, men jag försöker peta in några yogaövningar flera gånger på min arbetsdag för att låta kroppen göra lite annat än att bara sitta still. Skönt att du gillar att springa, jag kan känna mig lite avis för jag gillar fortfarande tanken på det. 🙂

  • Reply Beautiful Life 17 juni, 2016 at 08:43

    Fniss! Det låter i alla fall som du gjort fullgoda försök till att hitta till löpningen, då tycker jag du gör helt rätt i att lägga den på hyllan och fortsätta med saker som du mår bra av! <3 Om någon här ändå vill ha lite inspiration till att komma igång med löpningen så länkar jag till mitt blogginlägg på ämnet, kommer även skriva någon gång i veckan om tips för löpteknik och så vidare.

    Ha en skön fredag och trevlig helg Sofia!
    Hälsningar
    Anna

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 20 juni, 2016 at 07:36

      Ja, jag har verkligen gett det en chans. Och jag har till och med gått kurs i löpteknik för att jag tänkte att det skulle bli roligare då. Det blev det inte. 🙂
      Ha en fin dag!

  • Reply Charlotte Uleskog 17 juni, 2016 at 11:56

    Håller helt med, löpning är kul i 5 minuter 😉 så inget för mig heller!

  • Reply Den långa vandringen - Hildas 29 augusti, 2016 at 06:43

    […] mellan Abisko och Nikkaluokta tillsammans med två vänner. Som jag tidigare skrivit så gillar jag inte att springa, men jag gillar att gå. Och jag har inga problem att gå långa sträckor på de dagsvandringar […]

  • Reply Min vandring längs vackra kungsleden - Hildas 15 september, 2016 at 07:27

    […] du att göra det igen? Ja, definitivt. Vandring passar mig perfekt som inte gillar att springa. Jag älskade verkligen naturen och att det enda fokus som fanns vara att gå. Men nästa gång tar […]

  • Reply Den senaste tiden - Hildas 13 december, 2016 at 06:12

    […] så att jag fick hålla noga koll på att jag inte satte fötterna under en trädrot. Jag som hade slutat att löpa. Men jag kände att jag verkligen behövde röra på min kropp och det var oväntat roligt, jag […]

  • Leave a Reply