mina funderingar

Om att ta sig i kragen

 

Ibland vet jag så väl vad jag borde och vill göra. Men jag orkar inte. Det kan handla om att jag tänker att imorgon ska jag minsann gå upp supertidigt och ge mig ut i skogen för att kolla på den vackra soluppgången och njuta av det vackra morgonljuset, men så när jag vaknar så där svintidigt så är sängens värme mer lockande – trots att jag är morgonpigg. Eller att jag tänker att det vore skönt med en lång och rask promenad – för jag vet ju att jag mår så bra efteråt. Eller att jag tänker att ikväll ska jag minsann göra 15 minuters yogaövningar – för jag vet ju att jag blir så skön och mjuk i musklerna och kroppen efter det. I tanken är jag helt klar på vad jag borde eller för den delen vill göra. Men handlingen tar ibland emot och jag blir för bekväm.

När det där motståndet sker så måste jag påminna mig om att faktiskt tvinga mig till det. För när jag tvingar mig till det så inser jag väldigt snabbt att det var ett riktigt bra beslut. Jag vet ju att det är så jag funkar. Och på något sätt så känns det alltid bra att veta att man inte är ensam med de där svårigheterna. Jag läste en inlägg av Jonna som handlade om liknande motstånd och Sara skrev om vad som händer om hon inte gör något ”vettigt”.

För tänk om jag struntat i att gå ut den där gången då katterna lekte i solnedgången och jag lyckades knäppa en bild av det. Då hade jag missat ett fantastiskt ögonblick som jag högst troligt inte fått uppleva om jag stannat kvar inomhus.

Det gäller bara att kräla sig över den där skyhöga tröskeln och kämpa emot den instinktiva bekvämligheten. För när man väl gjort det så ångrar man sig aldrig – och det skapar ofta fantastiska känslor.

Har du också en tröskel? Hur kommer du över den?

//Sofia ♥

 

 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

18 Comments

  • Reply Mia Bergvall 3 maj, 2017 at 08:02

    Tack för inlägget, det var exakt det jag behövde höra idag!
    Har dragit mig för nästan all träning senaste veckorna pga av stress och pollenallergi men idag ligger träningskläderna i väskan och jag har egentligen ingen ursäkt till att inte bocka av det.

    Min främsta taktik brukar vara att göra tröskeln så låg som möjligt för det jag vill göra och höja tröskeln för det som jag inte ska göra. T.ex. lägga fram träningskläderna och ”glömma” datorn i fel rum när jag inte behöver ha den.

    Fantastisk bild för övrigt!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 11 maj, 2017 at 06:39

      Det är smart att justerat tröskelns höjd efter behoven. Man kan ju faktiskt styra väldigt mycket själv och överlista sin ”tröghet”. Det är bra.
      Jag önskar dig en fin dag! 🙂

  • Reply Anna 3 maj, 2017 at 08:15

    Det här är så sant. För mig är det svårast att ta sig i kragen när det gäller att ta sig upp ur sängen på morgonen för att åka till jobbet eller när man ska byta om för att gå och träna. Sen när jag väl är på plats är det inte alls lika jobbigt. Jag känner också att det är jobbigare att ta sig över den där tröskeln i perioder. Typ på vintern och när man gjort av med lite för mycket energi..

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 11 maj, 2017 at 06:43

      Exakt så är det ju. När man väl kommer igång är det inget problem. Och jag håller med dig om vintertiden … den är så mycket svårare än alla annan tid.
      Jag önskar dig en fin dag! 🙂

  • Reply Pia 3 maj, 2017 at 08:37

    Ja, känner också ofta det likadant! Man borde kanske fokusera mer på hur det kommer kännas efteråt, om man gör det, som du säger, ofta blir det ju så bra då! Bra motto är ”just do it”! 😁

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 11 maj, 2017 at 06:44

      Just do it, är mitt favoritmotto. Fast jag brukar säga det på svenska: Gör’t bara!
      Trots att man vet att det kommer att kännas toppen efteråt eller när man väl kommer igång, så hjälper det inte alltid. Men det är en bra morot ändå. 🙂

  • Reply Asta 3 maj, 2017 at 08:43

    Jag hamnar också i sådana där svackor emellanåt. I nuet så kan jag tvinga mig själv till det, men för mig blir det då en engångsföreteelse. Ska jag få det att fungera så skriver jag listor. Och lägger in saker i tid. Att ”Innan jag går och lägger mig imorgon kväll ska följande saker vara gjorda….” eller ”Ikväll när jag kommer hem från jobbet ska jag…” eller ”tisdag och torsdag varje vecka ska jag…”. Men jag måste göra det i en lista som jag kan bocka av, det räcker inte att bara bestämma mig för att jag ska göra något t.ex. tisdag och torsdag. Lista och ev. kalender, det är mitt trick tills jag kommer på banan igen. Bocka av saker känns alltid bra.
    Och visst hade det varit trist om du missat den bilden!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 11 maj, 2017 at 06:46

      Det där är ett riktigt bra tips. Och att listans punkter är så pass konkreta och mätbara att de faktiskt går att bocka av. Och jag håller helt med dig; det är stor skillnad på att tänka att man ska göra en sak och att skriva ner att man ska göra en sak.
      Jag önskar dig en fin dag! 🙂

  • Reply Katta Bucketlife 3 maj, 2017 at 08:55

    Men åh jaaaa….Läste en intressant bok på det ämnet ”You already know how to be great”. Vi anlitar någon, äter piller, går kurser eller annat för att bli bra på nåt – och egentligen vet vi redan rätt bra vad och hur vi ska göra. Det är trösklarna som hindrar det för det mesta, inte kunskapen. Svindlande ju!

    Jag har haft en femårig tröskel till kontinuerlig träning. För min del har det handlat om stress, depression, prestationskrav osv. Ju längre tiden gått, desto sämre är formen och det är svårare att motivera sig.

    Men nu har lusten vaknat – inte tvånget. Tror det handlar om att vilja sig själv väl, på riktigt. Inte som borde eller måste, utan för att en vill sig själv väl helt enkelt. Och är tröskeln svårt att tvinga sig över så kan en kanske börja där – tänka på det som en varm gest till sig själv, inte ett ”du är så lat, du måste ut nu” om du förstår vad jag menar. 🙂
    Sen är det väl så att tröskeln är en del av att vara människa – vi har alla en inneboende latmask och bekvämlighetsjägare 🙂

    Fint inlägg, tack 🙂

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 11 maj, 2017 at 06:51

      EXAKT! Man vet så jäkla kristallklart hur man borde göra. Men det hjälper inte alltid. Och du har nog rätt – det är nog faktiskt en del av hindren man får på köpet när man är människa. Det är väl kanske det som är livets prövning; att ta sig förbi alla hinder. För när man tar sig förbi dem så mår man ju så bra. 🙂
      Kram Sofia

  • Reply Sofia 4 maj, 2017 at 19:42

    Jag trodde att jag var ensam om detta. Jag känner mig bara sååå sjukt lat när jag inte gör det jag vill/borde göra för att jag inte ”orkar”. Jag blir nästan äcklad av min lathet vid de där tillfällena.
    Oftast har jag en to do-list som jag följer, men det är inte riktigt samma sak. Det är de där besluten som att gå upp megatidigt för en promenad eller yogaövningar som är så svåra. Men som du säger, man ångrar sig aldrig efteråt. Men i den där stunden när man ligger där i sängen och bara ”nej, jag orkar inte”, det är då man måste ta sig i kragen och bara göra det. Jag tror du har en poäng i att man får tvinga sig själv. Sen är en viktig sak (för mig) att gå upp direkt när klockan ringer. Då hinner inte hjärnan fatta vad man gör, men ligger man kvar då börjar man tänka på hur galet skönt det är där under lakanen. Men självklart måste man ibland få vara lat också, ibland behöver man inget annat än att få ligga kvar i sängen. Jättebra inlägg Sofia, skönt att veta att man inte är ensam 🙂 <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 11 maj, 2017 at 06:57

      Visst är det en skön känsla när man känner att man inte är ensam med sina tankar och funderingar. 🙂
      Jag känner mig också sjukt lat ibland. Men när jag tänker rationellt på det så vet jag ju att det inte är så. Och ibland är det ju faktiskt ok.

      Jag har ju också tänkt det där om tidiga morgonpromenader i soluppgången. Men när man vaknar till så vinner värmen i sängen. Kanske är det för att man inte verkligen bestämt något. Att bestämma något med andra är effektivt. Då MÅSTE man ta sig upp eller göra det man sagt. 🙂
      Kram Sofia

  • Reply Lena 4 maj, 2017 at 21:22

    Jeg syns det er et ork å komme meg ut og gå, enda jeg vet at jeg syns det er helt herlig når jeg først kommer meg ut. Merkelig det der, jeg kunne forstå det hvis jeg ikke likte å gå 🚶, men jeg syns det er så godt for både kropp og sjel. Hvorfor vil jeg helst bli inne da??? Min måte å komme over ”tröskeln” har fire bein og en logrende hale 😂

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 11 maj, 2017 at 07:03

      Det är ju så konstigt att man VET att det är bäst för en själv att göra något – men ändå så är det så svårt att komma till skott.
      En hund är en väldigt bra orsak till att komma över tröskeln. 😀
      Ha en fin dag!

  • Reply min tekopp 11 maj, 2017 at 11:23

    Så sant. Jag är precis likadan och måste verkligen sparka upp mig själv ibland för att ta mig upp ur bekvämlighetens varma famn. Det är så underbart befriande när man väl kommer ut och gör det där som man tänker i tanken att man ska göra men inte alltid riktigt orkar. Det gäller att hitta en balans i allt det där. Jag tillåter mig själv ibland att bara vältra mig i slöhet eftersom jag behöver det oxå. Mina två barn gör dock oftast att jag inte kan slöa särskilt länge 😉

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 17 maj, 2017 at 12:28

      Att få vältra sig i slöhet ibland är underbart. Jag älskar sådana dagar och stunder. Men ibland behöver man som sagt ge sig själv en spark för att komma till skott – och precis som du säger är det en underbar känsla när man gör det. 🙂

  • Reply Monica 12 maj, 2017 at 09:41

    Känns otäckt bekant… För min del funkar det bäst om jag gör en plan när jag går och lägger mig på kvällen, då blir det rivstart på morgonen. Ja, UPP går jag gärna ändå men jag kan bli sittande vid frukosten och läsa tidningen… Spela Wordfeud… Lyssna på radio… Och helt plana ut i ingenting om jag inte har planerat något kvällen innan. Jobbar inte nu så jag har alla möjligheter att schabbla med tiden men jag tänker också att ibland kanske det är precis det jag behöver. Eller också är det en fet ursäkt för att vara lat. Tror faktiskt inte jag tänker analysera sönder det, det får vara som det är, men det är bra att bli påmind om att en egen spark i häcken är på sin plats ibland. 🙂

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 18 maj, 2017 at 07:40

      Det är helt ok att vara lat ibland. Och nödvändigt. 🙂
      Det där med att göra en plan redan dagen innan är väldigt bra, jag gör det på jobbet. Då slipper jag en lång startsträcka innan jag kommer igång och kan rivstarta direkt. Vissa dagar glömmer jag det och då tar det längre tid att komma igång.
      En spark i häcken kan vi nog alla behöva ibland. Det är lika hälsosamt som vitaminer. 🙂

    Lämna ett svar till Mia Bergvall Cancel Reply