katter

Om att vandra med katt

 

Jag trodde aldrig att någon av våra katter skulle kunna gå i sele och koppel, de som hela livet sprungit lösa precis som de vill. Men det har verkligen funkat – i alla fall med en av dem – och att ta med sig katten på vandringar längs olika leder har verkligen förhöjt våra utflykter.

 

Senast vi var ute filmade jag lite enkelt för att visa hur det är att ha katten med på utflykten.

Förra veckan fick jag en fråga av Angeliqa om jag inte ville göra ett gästinlägg på Vandringsbloggen om hur det är att vandra med katt. Så det gjorde jag. Där beskriver jag precis hur vi gick till väga för att vänja våra vana utekatter med att ha sele på sig och att gå i koppel. Det var en process som fick ta lite tid.

 

Ofta när vi är ute så stannar vi vid någon av grillplatserna och lagar mat. Då springer Arne runt och utforskar i närområdet, men han håller sig hela tiden i närheten av oss.

 

Till en början var det kortare rundor vi gick, men nu är det inga problem att gå uppemot en mil långa vandringar, bara vi gör det i Arnes takt så går det fint.

 

Det är verkligen roligt att ha katten med längs stigarna. Arne har hela tiden selen på sig när vi är ute, men han springer mestadels utan koppel. Kopplad är han mest i början och slutet av vandringen och om vi möter människor längs vägen, eftersom vi inte vill riskera att han ska bli rädd och springa till skogs.

Om du vill veta mer hur det är att vandra med katt, hur det har varit att lära katterna att ha sele eller om varför bara den ena katten är med på våra utflykter, så kan du läsa det hos Vandringsbloggen.

 

Har du, som har katt, tagit med den på vandring någon gång eller är du sugen på att testa?

//Sofia ♥

 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

16 Comments

  • Reply Therese 3 december, 2017 at 16:33

    Vad roligt att läsa! Jag ”adopterade” en katt i början av året och jag var lite orolig över hur det skulle gå för henne att ställa om från att kunna springa som hon vill i dom norrländska skogarna till att bli innekatt i GBG. Jag brukar också ta ut henne på promenader i koppel och det gick förvånansvärt nog hur bra som helst redan från start. Tills vi möter en hund… Då är det ren panik och man får vara snabb på att försöka få in henne i ryggsäcken ..sedan vill hon bara hem direkt. Tyvärr kryllar det av hundar här så det är i princip omöjligt att hitta en hundfri promenad =/

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 4 december, 2017 at 16:51

      Va fint med en adopterad katt, och så skönt att det gått bra. 🙂
      Vi har aktivt letat upp leder där inte så många andra människor rör sig. Jag har testat med ett elljusspår inne i stan och det gick inte alls, han blev helt i från sig av alla ljud runt omkring. När vi går på de ensamma lederna och ibland möter någon så har det gått bra. Senast kom det faktiskt en lös hund springande och som tur var hade vi koppel på honom då för det var läskigt. Fortsatt lycka till med era promenader. 🙂

  • Reply Anki 3 december, 2017 at 19:21

    Vilket fint inlägg. Skulle också vilja ha en katt men har ingen nu. Men ser supermysigt ut att vandra med sin katt. Väldigt fina bilder också!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 4 december, 2017 at 16:52

      Tack, vad kul att du gillar! Det bästa är nog såklart att börja med en katt när den är liten så att den ser det som något helt naturligt, men det funkar uppenbarligen med vuxen katt också. Det är verkligen mysigt att vandra md katt. 🙂

  • Reply Bloggsvepet - Helena Enqvist - hon som cyklar lite 3 december, 2017 at 22:08

    […] för den som tänker försöka vandra på det här sättet. Hilda skrev också lite om det på sin egen blogg och den första bilden i inlägget är så otroligt fin! Jag trodde faktiskt inte att det skulle gå […]

  • Reply Barbro 3 december, 2017 at 22:13

    Vilket himla intressant inlägg!
    & fina bilder.
    Tack.

  • Reply Sofia 4 december, 2017 at 08:45

    Vad underbart det ser ut! Vandringskatten ser ut att stormtrivas 😀 <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 4 december, 2017 at 16:53

      Ja, det gör han verkligen. Han skuttar och springer, särskilt när vi tar av kopplet. Då blir han extra lycklig! 🙂

  • Reply Sara 4 december, 2017 at 08:59

    Vår katt följer hemskt gärna med när vi går promenader och folk vi möter tycker det är jättemärkligt. Det svåra är när vi möter andra katter och hundar då hon springer iväg eller om vi går för långt i förväg så hon inte ser oss. Vad roligt att läsa att det finns andra katter som oxå tycker om att gå med. Jag ska verkligen läsa mer om hur ni förberedde och kanske införskaffa en sele. Julklapp kanske…

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 4 december, 2017 at 16:56

      Haha, visst är det kul att se deras reaktion när de ser att det är en katt man har med sig. Kul att ni också har en katt som hänger med. Vi går mest längs leder där vi inte träffar på jättemånga andra, för det är lite läskigt för katten när det kommer andra, men det har hittills gått bra. En sele i julklapp vore väl toppen! 🙂

  • Reply Stina 6 december, 2017 at 00:23

    Åh vad mysigt det ser ut, och så fint att ni tagit er tid att lära katten! Jag har inte haft katter på över 20 år, då jag träffade en allergisk man… De senaste åren har jag förvandlat mig från katt- till hundmänniska och vi vandrar mycket med hundarna. Men de hatar verkligen katter, så jag hoppas att vi inte möts 😮 Har ni träffat på någon hund någon gång?

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 6 december, 2017 at 14:47

      Hundar är verkligen underbara djur och högst troligt mer lämpade för vandring redan från start, så att säga. Men nu har jag ju inte hund utan katt och det är jättekul att även han kan hänga ed på våra vandringar. Vi träffade på en löst springande hund förra veckan när vi var ute, vi hade honom som tur var kopplad just då och kunde lyfta upp honom eftersom han blev rädd. Men mötet gick ändå bra. 🙂

  • Reply Helena 6 december, 2017 at 08:55

    Vi fik med en av våra katter på vandring för ett par år sedan. Han ville liksom inte släppa taget. Så himla mysigt. http://fritid.helenasahlqvist.se/2016/02/08/mitt-liv-som-hund/

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 6 december, 2017 at 14:51

      Så himla mysigt, det är ju klart att han ville följa med! När vi bodde i huset på landet så följde våra katter också ofta med på små promenader, ibland vände de om när de tyckte att vi gått för långt och ibland hände de med hela vägen. Jag läste att din kisse blev trött efter 5 kilometer. Vår katt var också helt slut de första rundorna, tungan liksom hängde utanför och han sov hur mycket som helst efteråt. Men nu skuttar han glatt med en mil utan några större problem. De blir bättre tränade ju mer de tränar – precis som vi. 🙂

  • Reply Kate 9 december, 2017 at 23:33

    Häftigt… och väldigt otippat👍🌲🐾
    Kram Kate

  • Leave a Reply