mitt liv

Om varför jag rensar så frenetiskt

 

En del tycker kanske att jag är galen i mitt rensande och hur jag gör mig av med allt. Men det finns en anledning till varför jag gör det; jag är utmattad.

För ungefär 18 månader sedan år sedan fick jag för andra gången i mitt liv stämpeln utmattningssyndrom i min journal. Första gången var några år innan 30 och efter en tids sjukskrivning så återhämtade jag mig relativt snabbt. Sedan körde jag på och jobbande värre än någonsin. Anledningen är att jag under åren verkligen har älskat mitt jobb. Jag har inte märkt vad som hänt. Dessutom har jag känt mig oövervinnerlig. Att jag klarar allt, och dessutom på egen hand. Så var det visst inte. Och det är jäkligt deppigt!

Så när jag förra året, alltså 10 år senare, fick stämpeln ytterligare en gång av en läkare så drog jag i handbromsen. Inte genom att sjukskriva mig utan genom att göra en total omställning av mitt liv. Den här gången skulle det bli hållbart. Som ensamföretagare är det inte så enkelt att bara sjukskriva sig och sluta jobba. Det kanske jag borde ha gjort, men det gjorde jag inte utan valde istället att skala ner även där. Många av mina kunder sades upp och hänvisades till andra frilansare. Jag tog inte på mig några nya jobb utan valde att bara ägna mig åt mina egna produktioner såsom min webbshop och boken. Det blev lagom. I mån av tid och ork har jag gjort en del andra uppdrag för gamla kunder som hört av sig. Och det har känts idealiskt för mig.

Jag trodde att jag snabbt skulle vara tillbaka på banan igen. Så blev det inte. Så här ett och ett halvt år efter läkarbesöket så är jag bättre men jag är fortfarande trött och har ibland svårt att se det roliga i allt. Det är otroligt frustrerande att mitt minne, mitt fokus och min kapacitet numera är skadat gods. Men det är ett faktum som bara är att tugga i sig och jobba med. Allt kan bara bli bättre.

Det här rensandet, förenklandet och minimerandet jag hållit på med har verkligen hjälpt till. När jag städar bort allt annat som stör, så blir fokuset klarare och energin får mer kraft. Det här är dessutom ett gemensamt projekt för mig och min man. Vi gör allt tillsammans för att få ett mer hållbart liv som är värdefullt varje dag – tisdag som lördag. Som ni vet har vi sålt vårt hus och det är såklart en del i den stora planen. Vi vill fokusera på annat i livet än att ta hand om saker, just nu. Man har bara ett liv – och det tänker vi leva fullt ut.

//Sofia ♥

 

 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

40 Comments

  • Reply Birgit 19 juni, 2017 at 07:25

    Så fint du beskriver det, att älska sitt jobb lite för mycket kan bli kostsamt. Jag tycker att det är sunt att göra som du/ni gör och det är något som fler borde göra. De flesta av oss har alldeles för mycket omkring oss som tar vår kraft och energi från det som är verkligt betydelsefullt. Jag påbörjade min resa för många år sedan nu och vill aldrig tillbaka igen, det har lärt mig mycket. Stort lycka till med allt!!
    Kramar från Birgit

  • Reply Angeliqa 19 juni, 2017 at 07:42

    Sofia. Det är så fint att läsa om din styrka trots alla citroner som kommer till dig. Det är inga små saker att rodda utmattning och driva företag. Lyssna innåt. Rensa. Ge plats. Våga ändra. Orka förändra. Alltså WOW.

    Och jag blir så glad att se styrkan ni har i varandra. Det om något är kärlek.

    JÄTTEKRAM – fortsätt simma!!!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 19 juni, 2017 at 12:12

      Angeliqa. Så glad du gör mig med dina fina ord! Jag fortsätter simma i rätt riktning, det känns väldigt hoppfullt. Och Mattias ja, vi är varandras klippor.
      Stor kram till dig! <3

  • Reply Pia 19 juni, 2017 at 08:05

    Jag gillar att rensa o vill resa lätt genom livet. Just nu har jag en välförtjänt paus efter en jobbig vår men på semestern kör jag ett nytt race. Målet är ngnstans att bara ha det som ryms i en vanlig lägenhet på 2 rok. Inte ha en massa förråd med innehåll jag aldrig tittar på längre. Så jag säger ”GO GIRL!” 😀

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 19 juni, 2017 at 12:15

      TACK! Att resa lätt genom livet känns helt rätt. Och det där med förråd håller jag helt och hållet med dig om. Har man saker man inte sett på länge, som ligger i förråden, så behövs de troligtvis inte längre. 🙂
      Kram Sofia

  • Reply Rania {Rowan Tree} 19 juni, 2017 at 08:10

    Tråkigt att höra att du inte mår helt bra än, men jag blir också glad av att höra hur du och ni tar er an det här och att ni verkligen satsar på en långsiktig och hållbar lösning som gör att ni kommer må bättre och trivas i livet Varje Dag – det är helt rätt tänkt!

    Jag går själv i liknande tankar och försöker att sluta tänka att jag ska röra på mig mer, vara i naturen mer, göra saker jag gillar SEN utan jag försöker få in dessa härliga rutiner i min vardag redan nu – det är ju inget att vänta på!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 19 juni, 2017 at 12:19

      Ja, det är mest irriterande att det går så långsamt. Men det är bara att gilla läget. Jag tror att de stora förändringar som vi nu gör kommer att påverka mycket!
      Håller med dig, det är så lätt att tänka att man ska göra saker sedan. Det gäller att implementera dem i livet redan nu.
      Kram Sofia <3

  • Reply Pia 19 juni, 2017 at 08:11

    Åh vad tråkigt att höra att du mår dåligt!💜 Skönt att det ändå känns lite bättre!!! Förstår precis känslan med att rensa ut och hur det påverkar ens mående!! Är också i liknande situation och fått diagnos efter många år, men kanske lite lindrigare än din! Tycker också att det ni gör är jättebra och skönt att kunna göra det tillsammans, så känner jag och min man också, finns viktigare saker i livet!
    Kraam 💜

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 19 juni, 2017 at 12:21

      Det är så tråkigt att vi är så många drabbade. Det tyder ju på att vi är många som levt/lever ohållbart i det långa loppet. Det är extra fint att vara två på vägen som hjälps åt. Ensam är inte stark.
      Ta hand om dig! <3

  • Reply Sara 19 juni, 2017 at 08:28

    Det är så inspirerande att läsa din blogg. Min man och jag går igenom något liknande. Jag har varit väldigt sjuk i tre år och genomgått många operationer. Nu är jag bättre men kan fortfarande inte klara så mycket i vardagen som jag brukat. Vår fina, stora gård och alla djur kändes plötsligt mest som jobb, jobb, jobb. Och trots att vi skalat ner, rensat ut och ändrat vår livsstil så börjar vi inse att vi inte kommer kunna leva det minimalistiska, lilla, ”lätta” livet vi numera strävar efter på denna stora gård. Ärligt talat kändes det först som en riktig käftsmäll. Som vi kämpat för att få allt detta och nu vill vi plötsligt inte ha det? Men efter chocken kom lättnaden. Man började tänka på all tid och energi vi skulle kunna ha över för varandra och allt annat vi vill om vi inte behöver få den här gården att gå runt. Där någonstans kom lättnaden. Det är ju så livet ska kännas. Det ska kännas lättsamt att vara hemma, lättsamt att andas. Vi insåg att vi hela livet strävat efter mer och mer men helt plötsligt vill vi ha mindre. Tänk som det kan bli. Men överraskningarna, kontrasterna och lärdomarna är ju det som gör livet levande i slutändan 🙂 Jag önskar er all lycka på er nya väg i livet!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 20 juni, 2017 at 08:04

      Tack Sara! Det är väldigt jobbigt när man inser att vissa saker inte är förenliga med varandra. Men när man väl kommit till den insikten och förstått vad man behöver göra så blir allt genast enklare och så självklart på något vis. Det är bara så svårt när man står där mitt i, att se vad man faktiskt behöver göra. Det är så lätt att låta känslorna och nostalgin över gamla drömmar ta överhanden. Så fint att lättnaden kom, för er. Förstår att beslutet måste varit väldigt tungt.Och det är precis som du säger att det är överraskningarna, kontrasterna och lärdomarna som gör livet levande. Tack och stort lycka till med ert!
      Kram Sofia

  • Reply Karin Härjegård 19 juni, 2017 at 13:31

    Så klokt och inspirerande! Var rädd om dig!

  • Reply Alicia 19 juni, 2017 at 16:39

    <3

  • Reply Emschen 19 juni, 2017 at 20:30

    2 ggr här också men det krävdes en stor omställning för att må bra igen. Jag sa upp mig, var arbetslös i ett år och tog hjälp avseende vad jag ska jobba med. Nu är jag tillbaka och jobbar heltid och mår bra. Däremot har jag dragit ner på mkt annat som jag märkt tagit min energi.
    Starkt av dig att vara så öppen om hur du mår. Vi måste våga prata om psykisk ohälsa.
    Stor kram

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 20 juni, 2017 at 08:24

      Ja, vi är många om detta. Skönt att du mår bra igen. Det är jag också på god väg att göra. Man lär sig något av allt, det gäller bara att ta tillvara på lärdomarna så att det inte händer igen.
      Stor kram tillbaka

  • Reply Jenn - forever abroad 19 juni, 2017 at 21:23

    Det känns så märkligt, som om det inte borde hända, när man verkligen älskar och brinner för det man gör. Det gör det ju ännu knepigare, men förmodligen också mycket lättare att trilla dit. Fint att du delar med dig och ändå, vad lärorikt att få lära sig dra i handbromsen. Fortsätt kämpa (i lugnt tempo) det kommer bli bättre <3

    Jag vill också tacka för din fina kommentar hos mig Sofia. Så inspirerad av era konferenser! När är ni tillbaka från Prag? Jag skulle väldigt gärna komma ut och hälsa på er på landet när jag ändå befinner mig i landets västra del! 🙂

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 20 juni, 2017 at 09:05

      Tack! Det är bara så jobbigt när man är utrustad med ett urdåligt tålamod. Att låta saker ta tid, det kan ju vara något att lära sig. 🙂

      Ja, vad roligt det vore. Vi hörs på messenger och ser om det går att få ihop något. 🙂
      Kram Sofia

  • Reply Minimalisterna 20 juni, 2017 at 07:25

    Det är väldigt modigt att skriva precis det du just skrev. Betydligt modigare än vad jag tror många förstår. Att älska sitt jobb är ju tyvärr förenat med risken att man vill göra det (jobba) för mycket. Det är lätt att fortsätta eftersom det ju fortfarande är roligt fast klockan är mycket eller arbetstimmarna för många.

    Det skulle vara intressant att höra hur du tänker och känner kring det här med sociala medier, ständiga uppdateringar, FOMO och hjärnans brist på återhämtning och lugn. Och hur det kan påverka utbrändhet.
    Det är ju tyvärr inte ovanligt med utbrändhet i just den här ”influencer-branschen” där många har (egna eller andras) krav på leverans flera gånger per dag, i olika kanaler etc. Där hjärnan aldrig får vila, inte ens helgerna är heliga utan bilder ska tas och innehåll förberedas. Och även om man säger att man tar ledigt en dag så kikar man ändå in en snabbis på sociala medier och matar hjärnan med information och intryck. När man är ute på promenad en ledig dag tänker man ”vänta, det här kan bli en bra bild på instagram” eller ”det här kan jag ju blogga om” när man pratar med en vän om ett intressant ämne. Lite raljerande men tror du förstår poängen. Hjärnan tycks aldrig få tid för riktig återhämtning och vila, eller?

    För båda oss (Herr och Fru Minimalist) har barnen gjort att vi fått ett annat perspektiv på livet i stort men också på det här med jobb. Jobbet är nu bara något som ska finnas och fungera i bakgrunden, vara roligt, ge en känsla av att man bidrar och åstadkommer något, men sen finns barnen som det absolut viktigaste som tar större plats. Och prio 1 för en själv är att vara en bra och närvarande förälder, och då kan inte jobbet få ta för mycket plats varken tidsmässigt eller mentalt.

    Lycka till med såväl rensning, som flytt och återhämtning!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 20 juni, 2017 at 10:20

      Tack snälla! Ja, det verkar vara någon form av tabu kring det.

      Jag har tänkt mycket kring FOMO och sociala medier. Det påverkar i högsta grad, väldigt mycket mer än vi kan ana, tror jag. Jag har sänkt mina krav och min takt något otroligt mycket, dessutom är jag väldigt sparsam i mitt konsumerande av sociala medier numera. Problemet är att det sker som någon form av reflex att hålla sig uppdaterad på saker som egentligen inte tillför livet något alls. Det där har jag ”tvingat” mig själv till vissa regler och schemaläggningar om när jag får använda telefonen och inte. Jag ser till att lägga den i ett annat rum eller på ett annat våningsplan än där jag befinner mig. Det finns forskning som visar på att bara man kan ana en telefon i ögonvrån så påverkar det hjärnan. Det har jag tagit fasta på. Jag väljer oftare och oftare att till och med att lämna den hemma när jag åker hemifrån. Det känns lite naket men väldigt befriande. Och om jag står och väntar på något eller någon så har jag också bestämt mig för att inte plocka upp den för att fördriva tiden, utan att istället kolla på omgivningen där jag är. Det var ju så jag gjorde före 2010, och det funkar rätt fint nu också. 🙂

      Det ”rätta” kanske vore att strunta i det helt, men det blir svårt eftersom jag då också stryper mitt levebröd och det jag faktiskt vill göra. Det är inga enkla saker det här. Men jag känner att de ”nya regler” jag satt för mig själv gör stor skillnad. 🙂

  • Reply Asta 20 juni, 2017 at 12:14

    Ja, jag kan förstå behovet av förändring. Är själv på väg tillbaka efter en kombination av utmattning och stor livskris (beroende på allvarliga händelser i familjen). Det får en onekligen att fundera på vad som är viktigast i livet. Och en sak jag är säker på, det är det är i vart fall inte arbetet.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 27 juni, 2017 at 10:19

      Ja, vad som verkligen ÄR viktigast i livet, prioriteras tyvärr inte alltid som det. Inget ont som inte har något gott med sig. Nu blir det ändring på torpet! 🙂

  • Reply Ida / ISKOGOCHMARK.SE 20 juni, 2017 at 20:18

    Du är stark och tänker helt rätt! Jag vet precis hur det känns. Jag led av utmattning och depression redan som 19-åring. Man måste lyssna på sin kropp <3 Livet har många vägar, hjärtat guidar en rätt <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 27 juni, 2017 at 10:21

      Tack! Så tråkigt att höra att du drabbades så tidigt. Ja, livet har många vägar – det är bara att börja vandra. <3

  • Reply Katta Bucketlife 20 juni, 2017 at 20:58

    Väldigt väl skrivet Sofia. Och jag känner igen så mycket i det där med de kognitiva funktionerna efter stress & depression. Jag är superfrustrerad ibland över hur jag måste sova efter en stor social insats eller en leverans, men samtidigt så tänker jag att det också är min drivkraft för att göra livet mer hållbart. FÖr jag tror inte vi är gjorda för att hålla det där ”normala” tempot. Däremot är det ju supertrist att inte minnas vissa viktiga saker, att inte orka som en brukat och att tappa förmågor som alltid varit självklara.

    Jag tror du gör helt rätt som rensar och förenklar. Och jag tror att vi som haft samma sits får den instinkten just för att vi bara måste. FÖr mig känns det så – jag kan och vill inget annat än att dra ner på brus och distraktion och måsten. Och prylar är ju en del av måsten.

    Åh, ser fram att sitta & snackas snart – synd att jag var tvungen att jobba bort dagens dejt!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 27 juni, 2017 at 10:23

      Tack Katta! Dessa insikter är en av anledningarna till att jag trivs så bra i ditt sällskap. Det finns en samsyn om så mycket.
      Vi tar snart en ny dejt. Jag hör av mig! <3

  • Reply Jenny 21 juni, 2017 at 20:30

    Vilken härlig blogg detta var! Hittade hit via länk från vandringsbloggen. Väldigt inspirerande tankar om enkelhet i tillvaron, just vad jag själv börjat fundera på. Och väldigt vackra bilder från ditt hem (måste vara svårt att sälja). Hit kommer jag tillbaka. Krya på dig och njut av sommaren. Hälsningar från en utmattad tjej i Gbg

  • Reply Emilia 22 juni, 2017 at 15:12

    Min utmattning startade för femton år sen, och jag blev aldrig riktigt bra igen. Den hänger med mig och finns i de flesta beslut som jag tar. Och det är helt ok. Jag har vunnit en kärlek till vila och meditation och karriär är det ju redan många som gör. Nu är fokuset att känna lite mer och rensa ligger också nära till hands. Det enda jag vill är ju att må bra!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 27 juni, 2017 at 10:25

      Det är inte roligt att det sätter sådana spår. Men samtidigt får man se det ljusa i det – man får chansen att upptäcka livskvaliteten på ett nytt sätt. Det är fint!
      Kram Sofia

  • Reply MINIMALISTA 23 juni, 2017 at 09:01

    Jag tror verkligen på att rensa bort störningsobjekt för att enklare kunna samla energi när man behöver det. Att människor ifrågasätter detta kan nog bero på att de själva är så mitt uppe i allt att de inte märker hur mycket energi det tar. Modigt av dig att skriva detta inlägg, det blev något av en tankeställare för mig.

    Jag rensar precis som du i mitt hem, för att jag känner att jag mår bättre med färre saker att hålla ordning på. Jag är bara 26 år och har inte jobbat länge efter min utbildning men har själv sett tecken på att stressen ibland blir för mycket. Jag måste skriva ner precis allt, för annars är det borta ur mitt minne på en sekund. Därför tror jag det är viktigt att skapa en miljö hemma där man verkligen kan varva ner och tanka energi utan massor av störningsmoment. 🙂

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 27 juni, 2017 at 10:59

      Tack! Du har så rätt i det du skriver. Och jag var också 26 när jag ”råkade ute” för det första gången. Sedan har det hängt med. Det är svårt att sätta gränser när allt man gör är roligt. Jag tror också på en miljö hemma som ger energi istället för att skapa en massa måsten och åtaganden. Så rensandet fortsätter. 🙂

  • Reply Sanna 23 juni, 2017 at 12:48

    Det är så mycket jag skulle vilja skriva här om detta ämne. Har själv varit vid den där väggen, så svindlande nära att dundra rakt in i den. Då var allt för kul och att tacka nej till roliga saker fanns inte i min värld. Det är lättare än vad man tror att ”skratta sig in i väggen”… Nu är jag lite äldre men vette sjutton jag är klokare. Fortfarande är alldeles för mycket alldeles för kul och jag märker det inte förrän efteråt. Du är så stark och modig som delar med dig av det här! Märks att många är eller har varit där, därav alla kommentarerna som jag känner säger det mesta klokheterna. Skickar kärlek till dig. <3

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 27 juni, 2017 at 11:04

      Tack Sanna! Det är inte alls svårt att skratta sig in i den, svårigheten ligger i att se den komma när man har så roligt. Tyvärr är vi många som varit där i närheten, och det gäller att dra lärdom. Det tänker jag verkligen göra nu.
      Kram <3

  • Reply Wilda 24 juni, 2017 at 09:49

    Tack för att du berättar. Och jag känner igen mig, så klart. Att bli av med saker är också att få ett lättare sinne. Alla intryck som kan tas bort ska bort. Då går det att få ro på ett annat sätt.

  • Reply Leva enklare liv. När du vill mindre. Och får mer! 26 juli, 2017 at 20:28

    […] Och här ett inlägg från en med liknande värderingar: Hildas.se skriver om varför hon rensar så frenetiskt. […]

  • Leave a Reply