mitt liv

På stapplande ben i sitt nya land

lära sig svenska

 

I fyra månader har jag, två gånger i veckan varit på flyktingförläggningen i närheten, för att lära de nyanlända svenska. Där träffar jag massor med fina människor som är precis som oss. Skillnaden är att de befinner sig i en väldigt speciell och utsatt situation. Den tacksamhet, kärlek och respekt som jag får av dem är fantastisk och ger mig massor av energi. Vissa som jag träffade för första gången i början av året och som inte kunde någon svenska alls, kan nu hjälpligt göra sig förstådda på sitt nya språk. Att se den där utvecklingen är så otroligt inspirerande och häftigt.

Att få följa deras resa i den olidliga väntan på om de ska få stanna eller inte. En del av dem får sina uppehållstillstånd, hittar bostad och nya vänner. Och när det händer blir de så otroligt glada och framförallt lättade över att inte behöva återvända till förstörelse och hot om livet. Det är en ynnest att få ta del av den glädjen och de känslorna. Eftersom det är känslor som jag, och de flesta av oss här i Sverige, aldrig har upplevt eller kommer i närheten av.

Många av dem har stora framtidsdrömmar om att jobba, starta egna företag, skaffa familj och bara få leva sina liv. Som en vanlig människa. De tycker att det är vackert i Sverige, men kallt. De vill ändå bygga sina liv här eftersom det ställe som tidigare var deras hem inte längre finns kvar. Det är alltså BORTA. Tänk själv om din stad/ort/by var jämnad med marken. Det går nästan inte att ta in.

Många ”svenskar” frågar mig om det inte är svårt att jobba som volontär. Det är det verkligen inte, det enda jag behöver är att lära dem sådant som är självklart för mig, men helt främmande för dem. Såsom det svenska språket, var apoteket ligger eller var man köper strängar till sin gitarr. Eller att bara lyssna när de läser Nalle Puh och kontrollera att de uttalar orden rätt. Saker som jag innan inte ens tänkt på som kunskap jag besitter.

Att få jobba med dessa människor har gjort mig otroligt ödmjuk och gett mig många nya insikter och en större förståelse för andra människors situationer. Det är en fin utbildning jag får i utbyte mot mina ynka 5 timmar som jag ger bort varje vecka. 5 timmar som jag lika gärna kunde ha lagt på att kolla på tv-serier, surfa på nätet eller bara göra ingenting.

//Sofia ♥

 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply made by mary 5 april, 2016 at 09:39

    Så himla fint och givande! Snacka om att göra något värdefullt med sin tid! <3

  • Reply Emschen 5 april, 2016 at 10:11

    Som jag skrev på IG – så himla starkt gjort av dig, jag tror inte mitt lilla kaninhjärta hade klarat komma så nära att jag hade fått höra personligen om hur deras liv har blivit pga maktgalna människor. Däremot så satt jag och tjuvlyssnade på Biblioteket för ett tag sedan, där satt min gamla lärare och lyssnade på när de läste och svarade på frågor. Herregud så duktiga de är! Jag kan inte tänka mig att jag hade lärt mig arabiska, kinesiska, swahili what ever för språk, så fort som de lär sig svenska!
    Fortsätt vara volontär och tack för att du hjälper till!

    • Reply Sofia Brolin - hildashem.se 11 april, 2016 at 07:56

      Tack snälla för dina fina ord! Visst är det tufft att höra om att de upplevt tuffa saker, men det goda segra alltid. De finns så mycket glädje, godhet och tacksamhet att det jobbiga liksom inte hamnar i fokus. Och jag är också otroligt imponerad över hur snabbt de lär sig. För många är det inte bara ett nytt talspråk utan också ett helt nytt alfabet och skriftspråk. Jag är otroligt imponerad! 🙂

  • Reply Angelica 7 april, 2016 at 07:50

    Så himla bra! 🙂 Där jag bor är dessvärre de flesta så inskränkta, eller vad jag nu ska jag säga.. Jag blir så matt, men så läser jag sånt här och det inger hopp. De är människor vi pratar om. Precis som vi själva. <3

    • Reply Sofia Brolin - hildashem.se 11 april, 2016 at 07:59

      Ja vet … det är samma här faktiskt. Och på de flesta platser, tror jag. Men det gäller att fokusera på alla de som är öppensinnade, förstående och empatiska. För de är faktiskt väldigt många också. Vi måste se till att det goda vinner! 🙂

  • Reply Birgitta 7 april, 2016 at 18:49

    Jag blir alldeles varm i mitt hjärta när jag läsar om ditt volontär arbete.

  • Reply Anette 14 april, 2016 at 18:56

    Så fint och inspirerande! Jag har själv länge känt att jag vill hjälpa till på något sätt men det har tyvärr stannat vid tanken. Vet nog inte riktigt vad jag ska göra och känner mig lite rädd också tror jag (mot bättre vetande). Ska försöka ta mod till mig och gå på något språkcafé! Nyligen när jag var på vårdcentralen mötte jag en asylsökande man från Eritrea. Han vände sig till mig för att få hjälp med något, men eftersom han talade rätt bristfällig engelska förstod jag inte vad han sa eller vad problemet var. Han verkade dock förstå mig ganska bra (kanske var det bara jag som var trögtänkt…) så vi försökte i alla fall prata lite. Jag kände att jag ville hälsa honom välkommen, välkommen till Sverige (även om jag förstås inte vet om han får stanna här). Och när jag gjorde det lyste han plötsligt upp. Från att ha sett ganska allvarlig och bekymrad ut log han och svarade på stapplande svenska: ”tack så mycket”. Han såg verkligen glad ut och hans glädje gjorde mig så glad! Ett fint ögonblick, ett fint möte! Efteråt funderade jag på hur det skulle vara om rollerna hade varit ombytta; om jag hade behövt fly från Sverige till Eritrea. Lämna mitt hem, kanske människor som jag älskar. Inte kunna språket, inte förstå de sociala/kulturella koderna. Och mitt i alltihop få problem med hälsan och behöva söka vård. Det går faktiskt inte riktigt att föreställa sig. Nyttig tankeövning dock. Tack för ett fint och viktigt inlägg Sofia! <3

    • Reply Sofia Brolin - hildashem.se 17 april, 2016 at 07:10

      De där små mötena kan betyda så mycket! Att bara få dem att känna sig välkomna är gott nog. Hoppas att du tar chansen att besöka ett sånt där språkcafé, jag tror att det kommer att påverka dig stort rent personligen, samtidigt som du utför en god gärning. En vinnar-vinnar-situation helt enkelt. 🙂
      Kram <3

    Leave a Reply