mitt liv

Om att inte längre kunna skynda mig

 

Jag har dragit ner på alla åtaganden, jobb och aktiviteter så mycket jag kan. Ändå känns det som om att situationen är stressig, trots att den nog egentligen inte är det, i mina mått mätt. Det är något som har hänt som gör att jag känner så. Jag har alltid tidigare varit en jonglör av rang, ju fler saker samtidigt desto bättre har jag presterat. Men nu är det annorlunda. Jag kan inte längre stressa eller skynda mig, jag är fysiskt inkapabel till det. Det går bara inte, hjärnan liksom stänger ner och drar ner rullgardinen framför ögonen på mig. Farbror doktorn sade för ett tag sedan att jag jobbat för mycket och för hårt i många år, vilket nu gör att kroppen säger till. Och då är det bara att lyssna och följa uppmaningen att sakta ner. Det är bara jobbigt rent mentalt eftersom jag har svårt att se mig som en långsam och lågpresterande person, det gör att jag känner mig lat och det är en otroligt jobbig känsla att hantera.

Men samtidigt så välkomnar jag det eftersom jag inser att det varit ett lite för högt tempo ända sedan jag sade upp mig och började jobba med eget företag, för snart 6 år sedan. Det är svårt att jag jobba ”lagom” mycket eftersom jag älskar mitt jobb och att vara på mitt kontor och producera många, många timmar varje dag och samtidigt vara ständigt tillgänglig. Jag håller på att anpassa mig till en annan, lite lugnare, verklighet och det känns rätt så skönt. Det tar bara lite tid att dra i handbromsen och göra omställningen. Och vad omställningen kommer att innebära ska jag berätta mer om längre fram.

Jag önskar dig en riktigt härlig påsk! 🙂

//Sofia ♥

 

 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

19 Comments

  • Reply EM/elsamarianne 24 mars, 2016 at 07:58

    Sofia, du är absolut inte ensam. Det är så många, just i din ålder och egenföretagare, som drabbas av att man är slutkörd. Även vi äldre… 😉
    Tipset jag fick av en läkare var att börja om på spädbarnsstadet. Äta, sova, vila och upptäcka världen. Hitta lite nya intressen som gör hjärnan nyfiken. Vara på nya ställen utan krav o press.
    Jag orkade inte läsa eller lyssna på musik. Naturen funkade inte heller. Vet du vad jag ägnade dagarna åt? Började släktforska på nätet (hitta rötter o mening o förklaring till mig) och läste böcker på engelska. Det tar tid. Men det verkar som om du redan stakat ut din nya väg. Lycka till!!!
    Kram från elsamarianne
    PS. Min mail o mina bloggar är kapade, därav min bloggtystnad.

    • Reply Sofia Brolin - hildashem.se 30 mars, 2016 at 06:16

      Nej, det är verkligen vanligt att köra slut på sig. Men jag känner mig hoppfull, det är bara att se fram emot ett lite lugnare liv. 🙂
      Kram Sofia

  • Reply Alice - Doers Magazine 24 mars, 2016 at 07:59

    Ta hand om dig nu i påsk Sofia! 🙂 Du är grym, oavsett arbetsinsats!

  • Reply Maria 24 mars, 2016 at 08:26

    Ta hand om dig! Det är inte gjort på en kafferast. Varken att jobba sig slutkörd eller sakta ner. Verkar som att du har en plan iallafall.
    Njut av påsken.
    Kram Maria

    • Reply Sofia Brolin - hildashem.se 30 mars, 2016 at 06:18

      Nej, så är det. Det är många års intensitet som mynnar ut i detta. Men jag har en plan och det känns bra. 🙂
      Kram Sofia

  • Reply Rania {Rania Maria Photography} 24 mars, 2016 at 08:36

    Härligt att höra att du lyssnar på kroppen, och välkomnar lugnet! Det går definitivt att ha det i arbetslivet, precis som vardagen. Jag är kanske lite för bra på det här med ”slow living”, även när jag arbetar… Men det är viktigt att inte bränna ut sig så det är skönt att höra att du saktar ner lite. Men förstår att det är svårt att ställa om, främst i sinnet. Njut nu av ledigheten och önskar dig och familjen en finfin påsk <3 Kram!

    • Reply Sofia Brolin - hildashem.se 30 mars, 2016 at 06:19

      Det är väldigt behagligt att arbeta ”slow” märker jag. Lite stressande … men skönt. Jag får helt enkelt vänja mig. 🙂
      Kram Sofia

  • Reply Pia 24 mars, 2016 at 08:41

    Känner väl igen det där. 2006 hade jag 15 upphandlingar igång samtidigt, under samma period. Jag jobbade senare o senare på kvällarna men kom oxå senare o senare till jobbet på dagarna. Orkade inte liksom. Till slut va jag så trött o modlös o orkade inte ens göra ngt på helgerna. Fick avlastning o hjälp men efter det har jag märkt att hjärnan inte orkar va högpresterande längre o att jag kräver ett annat tempo: högt, men med möjlighet till tid för återhämtning. Har bytt liv flera ggr sen dess o idag har jag ett liv som jag älskar varje minut av. Lyssna på din kropp – vägen tbax blir lätt för tung annars. Kram 🙂

    • Reply Sofia Brolin - hildashem.se 30 mars, 2016 at 06:21

      Den där modlösheten här tuff att handskas med. Och det är skönt att ”byta liv” ibland, så det här kommer att bli toppen. 🙂
      Kram Sofia

  • Reply Ulrica – Krii's Kitchen 24 mars, 2016 at 09:22

    Bra att du lyssnar på kroppen och ta väl hand om dig.

    Kram Ulrica

  • Reply Emschen 24 mars, 2016 at 21:52

    Var rädd om dig!
    Jag drog inte i handbromsen i tid för 10 år sen och smällde hårt. Nu denna gången drog jag så hårt i handbromsen att jag kunde hoppa av tåget. Vi får bara en chans på livet så det gäller att vårda det.
    Kram

  • Reply Ylwa 26 mars, 2016 at 09:47

    Det är viktigt att lyssna på kroppen! Glad påsk 🙂

  • Reply Helena 14 maj, 2016 at 07:56

    Känner igen mig, både när det gäller känslan av utmattning och i svårigheten att sänka ambitionsnivån och tempot. Bra att du har tagit första stegen. Du är klok som är rädd om dig. Kram

  • Reply Min nya syn på tiden | Hildas.se 1 november, 2016 at 07:24

    […] minne har tyvärr tagit stryk under alla år av stress med fullmatat schema, det vill jag försöka reparera. Jag glömmer saker och har svårt att minnas […]

  • Reply Året 2016 - en sammanfattning av det som hänt - Hildas 30 december, 2016 at 06:48

    […] funderade om att vara ägd av sina ägodelar, om det faktum att jag inte längre kan skynda mig, om vikten av att vara ensam och om hur Arne tyckte att det var bättre […]

  • Leave a Reply