Om att inte längre kunna skynda mig

 

Jag har dragit ner på alla åtaganden, jobb och aktiviteter så mycket jag kan. Ändå känns det som om att situationen är stressig, trots att den nog egentligen inte är det, i mina mått mätt. Det är något som har hänt som gör att jag känner så. Jag har alltid tidigare varit en jonglör av rang, ju fler saker samtidigt desto bättre har jag presterat. Men nu är det annorlunda. Jag kan inte längre stressa eller skynda mig, jag är fysiskt inkapabel till det. Det går bara inte, hjärnan liksom stänger ner och drar ner rullgardinen framför ögonen på mig. Farbror doktorn sade för ett tag sedan att jag jobbat för mycket och för hårt i många år, vilket nu gör att kroppen säger till. Och då är det bara att lyssna och följa uppmaningen att sakta ner. Det är bara jobbigt rent mentalt eftersom jag har svårt att se mig som en långsam och lågpresterande person, det gör att jag känner mig lat och det är en otroligt jobbig känsla att hantera.

Men samtidigt så välkomnar jag det eftersom jag inser att det varit ett lite för högt tempo ända sedan jag sade upp mig och började jobba med eget företag, för snart 6 år sedan. Det är svårt att jag jobba ”lagom” mycket eftersom jag älskar mitt jobb och att vara på mitt kontor och producera många, många timmar varje dag och samtidigt vara ständigt tillgänglig. Jag håller på att anpassa mig till en annan, lite lugnare, verklighet och det känns rätt så skönt. Det tar bara lite tid att dra i handbromsen och göra omställningen. Och vad omställningen kommer att innebära ska jag berätta mer om längre fram.

Jag önskar dig en riktigt härlig påsk! 🙂

//Sofia ♥