enkelhet

Tiderna förändras – ut med allt

loppisfyndat

 

Förr sprang jag på loppisar och auktioner var och varannan vecka. Det gör jag inte längre, trots att jag fortfarande älskar loppisar – och vårt hem består i princip bara av grejer inköpta där, och det trivs jag med. Den största anledningen till att jag inte längre spenderar timmar varje helg på loppmarknader är att jag inte behöver något. Alltså INGENTING. Jag har allt. Om jag mot förmodan skulle behöva något så är det självklart på second hand-marknaden jag söker efter det. Jag hyllar och högaktar loppisen och jag var så sent som i somras med i morgonsoffan på SVT och pratade mig varm om hur bra det är med loppisar och second hand. Jag kommer alltid att tycka att det är det bästa sättet att konsumera.

Ett par tillfällen varje år så åker jag ändå på de loppisar som jag verkligen gillar  bara för att flanera och insupa den härliga atmosfären. Och inte helt sällan så träffar jag folk jag känner och de frågar vad jag har fyndat den här gången. Jag svarar då att jag inte köpt något alls. Oftast tror de att jag skämtar. Men det gör jag inte. Det säger något om hur jag tidigare har varit.

Som jag flera gånger tidigare skrivit, så håller jag på och sållar bland allt jag äger. Allt överflödigt rensas ut genom att säljas och skänkas. Jag vill inte att skåpen ska vara proppfulla och att det krävs en mindre utredning varje gång jag ska ha något som står längst in. Jag vill inte heller att förråden ska vara fulla med saker som eventuellt kanske kan vara bra att ha någon gång i framtiden. Alla saker som möjligtvis kan vara bra att ha, de gör jag mig av med.

Jag har hållit på den här utrensningen i tre år nu och det är tusentals saker som lämnat huset i olika etapper. Många saker har varit otroligt fina och jag har tyckt mycket om dem. Men jag har inte behövt dem. Självklart har tanken på om att jag kanske ångrar mig, slagit mig. Men det har jag inte gjort en enda gång hittills. Jag har tvärtom bara känt mig lättad. Och väldigt befriad.

De saker som jag väljer att behålla är de som jag verkligen tycker om och som dekorerar vårt hem så att det känns hemtrevlig. Men det finns inte längre några reservprylar som ligger i skåpen eller förråden och väntar på att kanske plockas fram. Det som är synligt här hemma det är det som finns. I princip i alla fall. Utrensningen är inte 100% klar och förråden är inte helt ekande tomma. Men nästan.

Ibland utmanar vi oss själva här hemma med att vi måste hitta ytterligare 20 grejer som ska ut ut huset. Det börjar ta emot, men känns som ett roligt sätt att rannsaka sig själv på. En dag tänker vi att vi vill bo på en mycket mindre yta än vad vi gör idag och då ska det vara enkelt att ta det steget.

//Sofia ♥

 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

28 Comments

  • Reply Pia 29 september, 2016 at 10:03

    Ja, inspirerad av dig så sakbantar jag oxå ☺. Jag skänker bort till höger o vänster. Det va en bra idé att ta 20 saker i taget. Det ska jag anamma för ibland kan det va svårt att veta var man ska börja ell fortsätta 😊

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 1 oktober, 2016 at 09:02

      Ja, testa det. Det blir nästan som en lek och tävlingsinstinkten sätter in, samt att det blir ett mål och inte bara oändligt, vilket kan kännas hopplöst.
      Jag är så stolt över att ha inspirerat dig. 🙂

  • Reply Jossan 29 september, 2016 at 10:34

    Jag rensar i perioder här hemma. Och visst både känner och vet jag att jag har på tok för mycket prylar, vissa saker som jag inte behöver, vissa saker som kan vara bra att ha, och vissa saker som jag bara vill ha för dom är fina.
    Men det var en bra idé att ta X antal åt gången. Då kan man ju köra både hårt och mjukt i rensningen.

    Räknar du in prydnader i dina ”måsten”, eller hur gör du där?
    Just nu så har jag en drös med tidningar som jag inte bara vill hä bort. Dom står fint samlad i tidskriftsamlare, och bläddras/läses igenom ibland. Hur gör du med sådant? River ut ev sidor du vill ha kvar, eller åker hela tidningen bort?

    Jag är en människa som pysslar, men inser att det bör sorteras i pysselsakerna med. Alternativ pyssla upp lite. Fast det är så svårt. Tänk om man ångrar sig? Ska man köpa in nya pysselsaker då? Hmm….

    Men visst har jag ångrat mig ibland när jag rensat. Ibland har saken jag ångrat mig över funnits kvar i familjen (syskon/förälder) som tog över och var villig att ge tillbaka. Ibland har det inte funnits kvar, och så har det gått några dagar så har jag inte längre saknat det.
    Man måste nog lära sig att släppa dom där materiella sakerna. Inse att vissa saker kan man sakna en stund, men det går över, för man behöver den egentligen inte. Det är bara den där ”vill-ha”-känslan som lever kvar.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 1 oktober, 2016 at 09:27

      Jag samlade också på tidningar innan. Jag tänkte att jag minsann skulle klippa ur det som var intressant, och det gjorde jag. Sedan låg urklippen i en mapp länge, länge. Vad skulle jag egentligen ha dem till? Så jag slängde allt. Både tidningar och urklipp. Och jag har inte saknat något av dem.
      Gällande prydnader har jag varit tuff. Jag sparar det som jag tycker om och som jag har framme och som gör hemmet trevlig. Allt annat som stått i skåpen har rykt.
      Jag har också haft massor av pyssel, till och med ett helt rum för bara det ändamålet. Där gjorde jag en rejäl utrensning. Jag sparade fina papper, snören, lite knappar och pärlor så att jag kan slå in paket och göra lite småsaker. Men ärligt talat så har mitt pysselintresse dalat så jag behöver inte så mycket mer. Det materialet har jag inte heller saknat.
      Visst kan jag ha ångrat mig men det har gått väldigt snabbt över och sedan har jag inte tänkt på det mer.
      Den där vill-ha-känslan som du skriver om är tuff. Jag klarar mig rätt bra eftersom jag inte utsätts för krafterna. Jag borr på landet och jobbar hemma, jag rör mig väldigt sällan ute på stan och bland butiker där de osynliga krafterna drar i en. Så mitt bästa tips är att försöka låta bli att ens utsätta sig för det. Plus att sätta upp mål för vad pengarna ska gå till istället, då känns det meningsfullt och enklare att avstå. 🙂

  • Reply Emma 29 september, 2016 at 12:31

    Jag minimerar också och det är så sköööööönt!

  • Reply Sara 29 september, 2016 at 13:03

    Jag älskar att rensa. Skänka, sälja, kasta! Så härligt att bli av med saker och ting som bara ligger där. Jag har som regel att allt som jag har kvar ska fylla någon sorts behov eller funktion, annars ska det ut! Mitt favvoställe är återvinningsstationen!

    Kika gärna in på min blogg: ettvitthus.wordpress.com

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 1 oktober, 2016 at 09:36

      Haha, jag har samma favvoställe som dig: återvinningscentralen. Jag älskar att åka dit för då vet jag att jag blir ännu lättare än jag tidigare var. 🙂

  • Reply Carro 29 september, 2016 at 20:22

    För mig är enkelheten allt. Jag blomstrar i det enkla och mår helt bra av att leva så, så som en gör när en får leva i enlighet med sina värderingar.

    Men jag har ganska många i min närhet som absolut inte kan förstå det här och det kan bli ett himla tjat om saker man ”måste” ha för att leva något slags socialt accepterat liv. För många är det så viktigt med ytan, att livet definieras av vad vi har! Det är som att tomhet är obekvämt och att det måste fyllas med vilket jävla billigt skräp som helst. Blir så less! En nöjd människa är en misslyckad människa.
    Det är jättekul att läsa om ditt perspektivskifte. Och jag älskar också att hitta det jag behöver på loppis, det är fantastiskt att så många anammar detta att köpa där!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 1 oktober, 2016 at 09:57

      Jag känner igen mig och håller med dig till fullo! Sedan jag ”upptäckte” enkelheten så är den den viktigaste ledstjärnan. Och livet känns så mycket lättare OCH lyxigare, för nu uppskattar jag ALLT istället för att de det för givet. Jag kommer att skriva mer om enkelhet framöver.

  • Reply Finurliga fröken 29 september, 2016 at 21:57

    Jag rensar flera gånger om året. Känner att de börjar bli dags igen snart. De konstiga är att jag rensar ut lika mycket grejer varje gång. De verkar aldrig ta slut. Kram

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 1 oktober, 2016 at 09:59

      Det gäller att aldrig låta något nytt komma in, för då blir det en aldrig sinande källa. Trots att vi hållit på i tre år så är vi inte klara, men jag börjar se botten på allt nu. Och det är en härlig känsla.
      Stort lycka till med ditt fortsatt rensande. 🙂

  • Reply Emschen 30 september, 2016 at 12:42

    Även om jag älskar saker så mår man bra av att rensa. Om man rensar sina skåp, förråd och vind så rensar man samtidigt sitt huvud för psyket följer efter handlingen och rensar bort sånt som ligger kvar och aldrig används. Det tycker jag är fantastiskt. I helgen ska det bli utrensning! Kanske börjar jag med någon av de miljoner tidningar som jag har sparat för att någon gång klippa ut en bild eller ett recept. Har det inte hänt på 15 år så lär det ju inte hände de närmsta 15 åren heller.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 1 oktober, 2016 at 10:09

      Precis så är det. Det är inte bara förråden som blir renare utan också hjärnan. I och med min utmattning så har detta varit ett nödvändigt steg. Och jag känner att ju färre saker som det finns i hemmet desto klarare och renare har mina tankar blivit. Det är en underbar känsla som jag vägrar att släppa.
      Just tidningar har jag också tidigare samlat på för att klippa ur intressanta grejer. Det har jag också gjort men de blev också liggande till ingen nytta. Så jag gjorde mig av med varenda urklipp och tidning och jag har inte saknat dem en sekund. 🙂

  • Reply Susanne 1 oktober, 2016 at 09:42

    Otroligt inspirerande och klokt. Tack!!!

  • Reply Susanne 1 oktober, 2016 at 09:42

    Glömde lämna min adress. Ville inte vara anonym. 🙂

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 1 oktober, 2016 at 10:12

      Tack, jag tycker alltid om att kunna kolla in hos de som kommenterar, så det uppskattar jag. 🙂

  • Reply The Swedish Wildflower 1 oktober, 2016 at 23:08

    Vilket klokt och inspirerande inlägg Sofia. 🙂 Jag kör en rensning här hemma ett par gånger om året. Med ett stort hus är det alltför enkelt att trycka in saker som man egentligen inte behöver. För att platsen finns. Men jag har blivit bättre på det där med åren. Att rensa bort det jag inte vill ha eller behöver. Skänka till loppis och välgörenhet. Och slänga på tippen. Men ibland faller jag ju dit och då är det tur att en ny rensning lär dyka upp förr eller senare. 😉

    Njut av helgen och ha det gott Sofia!♥

    Kram Lotta

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 3 oktober, 2016 at 08:06

      Jag vet. Vi har också ett jättestort hus och har tidigare därför tänkt att vi fyller upp alla utrymmen. Helt sjukt! Det är ett stort jobb att rensa, men jag älskar det och det är otroligt befriande. Jag kan nästan inte sluta. 🙂
      Jag önskar dig en fin vecka!
      Kram Sofia

  • Reply sandra 2 oktober, 2016 at 09:57

    Jag relaterar otroligt mycket men känner att jag gjort så många dåliga val tidigare att jag fortfarande är i stadiet av att byta ut och skffa mig sånt jag på riktigt kommer älska – länge!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 3 oktober, 2016 at 08:07

      Ibland kan jag också irritera mig på mig själv för att jag gjort dåliga val. Men då brukar jag tänka att det ju är fantastiskt att jag kom på det nu och inte om 5 år. Då blir jag stolt och glad istället. 🙂

  • Reply Cajsa - Gröna Moment 2 oktober, 2016 at 13:21

    Jag är helt inne på samma sak. Det kan fortsatt vara svårt att frigöra sig från prylarna, men det går lättare desto mer en resonerar kring vad en egentligen behöver:) Kul att du tog upp ämnet:)

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 3 oktober, 2016 at 08:09

      Precis. Det är en rätt lång process. Vi kör nya räder på platser vi redan rensat, och saker som jag inte var mogen att göra mig av med förra gången är nu inga problem alls att göra mig av med. Det kommer att bli mer om detta ämne. Det är en stor del av mitt liv. 🙂

  • Reply Iris 4 oktober, 2016 at 20:38

    Ja skriv gärna mer om detta, det är inspirerande. Jag tänker liknande emellanåt, efter att ha läst blogginlägg på temat, eller bara svurit mig genom röran i källaren på jakt efter någon (faktiskt) saknad pryl. Mycket har åkt ut senaste åren, men så många saker finns ju kvar… Jag drivs alltså ibland verkligen av en lust att rensa ordentligt, men rätt ofta tar det ändå stopp när jag börjar, av olika skäl. Jag tycker ju om att bläddra i gamla anteckningsböcker, plocka bland sentimentala grejer, fundera över gamla arvegods… För att inte tala om pysselgrejer, det skulle kanske nästan kännas som ett misslyckande att slänga dem – jag skulle ju skapa både det och det och det… För all del, man kan ju nöja sig med att rensa, behöver ju inte slänga allt såklart, men hur kan man veta exakt vilka grejer man har nytta av, och vilka man inte kommer använda, i ett skapande? Barnen framförallt är fantastiska tycker jag, på att använda allt möjligt och omöjligt på sätt som jag aldrig förutsett.
    Men jag håller verkligen med om att det är en befrielse, när man lyckats bli av med en del. Jag håller också med om att det kan vara mycket enklare nästa gång man försöker med samma saker, plötsligt har man insett att man kan klara sig alldeles utmärkt utan de gamla cd-skivorna (som aldrig mer används), allt resterande byggmaterial (renoveringen är – nästan – färdig), gamla kursböcker (jag kommer aldrig någonsin behöva dem igen) mm mm som man vid förra rensningen tyckte man borde spara… Det är en process helt enkelt, i alla fall för mig.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 5 oktober, 2016 at 15:50

      Det är verkligen en process. Jag har hållit på i tre år. Nu börjar jag verkligen närma mig botten, men fortfarande finns det saker som jag tidigare ville spara men som jag nu känner mig mogen att göra mig av med.

      Det är lätt att köra fast i rensandet genom att fastna i olika nostalgitrippar. Det bästa sättet för att motverka det är att skapa olika högar/lådor. En för skänkas, en för slängas, en för spara och en för kanske/titta-på-senare, så att du inte tappar dit flow när du väl kommer i gång.

      Sätt också upp delmål. Ser en på allt som ska göras så är det lättare att strunta i allt. Sätt upp beting. En låda/skåp per kväll. Till slut har en gått i genom allt utan att en knappt märkte det. 🙂

      Jag hade massor av pysselsaker som jag aldrig pysslade med. Jag sålde och skänkte det faktiskt. Det kändes lite jobbigt just då, men jag har inte saknat det en sekund. Nu är det bara skönt att det är borta och jag har hittat mer som jag ska göra mig av med.

      Jag önskar dig stort lycka till! Jag kommer att skriva mer om detta ämne. 🙂

  • Reply Vandringsbloggen » Afterhajk – Återanpassning i vardagslivet. 5 oktober, 2016 at 18:35

    […] nu så syns det inte skillnad med blotta ögat att det skulle vara urplockat. Jag ska ta efter Sofia Brolin som skrev att hon med jämna mellanrum bestämmer sig för att plocka ut 20 saker hemifrån. Bara […]

  • Reply Afterhajk – Återanpassning i vardagslivet. – Vandringsbloggen 22 april, 2017 at 14:25

    […] nu så syns det inte skillnad med blotta ögat att det skulle vara urplockat. Jag ska ta efter Sofia Brolin som skrev att hon med jämna mellanrum bestämmer sig för att plocka ut 20 saker hemifrån. Bara […]

  • Leave a Reply