minimalism

Vem är du utan dina prylar?

 

Har du någon gång tänkt på hur mycket dina saker säger om dig. Vilken väska du har hängandes över axeln, vilken telefon du använder, vilken inredning du har där hemma. Även vad du har för bil, hur ditt boende ser ut och hur många vackra loppisvaser designade av kända Gustavsbergsprofiler du har på hyllan. Alla dessa attribut säger något om din identitet och din status.

Generellt sett kan en förstå ganska mycket av en människa bara genom att se dennes kläder och hem. Eller åtminstone förstå den bild som personen bakom vill identifiera sig med, eftersom vi till stor del bygger våra identiteter med de saker vi omger oss med.

Vad händer då när en rensar bort mycket av sina saker som förut varit signifikanta med en själv? Jag var ju exempelvis den där loppistjejen med alla fina loppisfynd. Jag var hon som samlade på gamla stolar och därmed kunde erbjuda fem hela fotbollslag sittplats. Jag var hon som alltid fick frågan om vad jag fyndat för fint på loppis den här helgen.

Nu då? Nu är jag inte hon längre. Vem är jag då, utan alla mina prylar? Nåja, allt har jag ju inte gjort mig av med. Men inte så långt ifrån, nu har jag bara det som verkligen behövs och används.

Självklart är jag medveten om att det också säger något om mig och min identitet när jag valt att inte ha så många saker.

Men det jag egentligen vill säga är att när jag inte längre har så många saker att hantera och lägga tid på att ta hand om och liksom gömma mig bakom, så måste jag på något vis konfronteras med vem jag är bortom alla attribut. Jag har liksom inte grejerna att hänga upp mig själv, och min identitet på. Jag måste stå där naken inför mig själv och se vem jag egentligen är och vad jag egentligen vill. Det kan vara både fruktansvärt jobbigt och väldigt intressant. Det hade varit väldigt mycket enklare att vända blicken åt ett annat håll och fokusera på annat, men jag vill verkligen veta vad som döljer sig där bakom. Och jag är på god väg att ta reda på det.

Har du funderat på vem du är utan dina prylar?

//Sofia ♥

 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

24 Comments

  • Reply Barbro 13 mars, 2018 at 11:12

    Spännande inlägg.
    Sätter verkligen igång tankeverksamheten.

    Man kan gå riktigt djupt in i de här funderingarna.
    Vad är ett ”jag”: en yta, vår historia om oss själva..?
    Finns det något annat: ett medvetande, någonting som bara ÄR..?

    Lycka till! 🙂

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 19 mars, 2018 at 19:11

      Ja, det är en frågeställning som man kan fundera över ett tag. Och även vrida och vända på många gånger. 🙂

  • Reply Anders 13 mars, 2018 at 11:57

    Finns ett gammalt ryskt ordspråk: Man ska inte äga mer än att man kan ta det med sig upp i en björk. Kan känna ibland att det skulle vara skönt att leva enklare – så det blir loppisförsäljning i sommar.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 19 mars, 2018 at 19:20

      Vilket fantastiskt ordspråk. Jag är villig att försöka leva efter det. 🙂
      Lycka till med loppisförsäljningen.

  • Reply Sanna Rosell 13 mars, 2018 at 13:30

    Jag gillar både din filosofiska frågeställning och kommentaren om den ryska björken ovan. Kloka båda två! Just nu är jag i ett vårstädarflow (likt varje gång den här tiden på året). Ut med det gamla och in med nytt – inte nytt i form av saker, utan nytt i form av mer tid och mer utrymme. Det ger verkligen själaro att rensa ut, lite som en mental detox och skapa space för årets ljusare dagar.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 19 mars, 2018 at 19:22

      Håller med om ordspråket. En ny favorit! 🙂
      Det är så skönt. Jag känner mig nästan lite besviken över att jag i nuläget inte har så mycket jag kan rensa ut – men i gengäld har jag massor av tid över. Och det är ju en underbar känsla det också. 🙂

  • Reply Johanna 13 mars, 2018 at 14:42

    Jag skulle säkert kunna vara utan många av mina prylar men det finns sådana jag inte vill vara utan, saker som påminner om varifrån jag kommer, mitt ursprung och min släkt. Som en statyett jag ärvde av min moster, blomkrukor min kusin drejat, en tavla av en annan kusin, … Jag minns alla utan prylar men jag skulle inte tänka på dem lika ofta och det skulle jag sakna.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 19 mars, 2018 at 19:26

      Det som man tycker om och vill ha kvar ska man givetvis behålla. Det finns oftast mycket av sånt som man inte varken behöver eller gillar, men som ändå blivit liggande.
      Jag har några enstaka grejer som jag verkligen vil behålla, det är mest möbler som jag och min man byggt tillsammans. De känns fina att spara. 🙂

  • Reply Madelene 14 mars, 2018 at 18:56

    Wow, härlig tankeställare. Det tänker jag nog inte på, men det vill jag verkligen ta reda på!

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 19 mars, 2018 at 19:27

      Så spännande! Hoppas att du kommer fram till något, vill du får du gärna dela med dig när du gjort det. 🙂

  • Reply Wilda 17 mars, 2018 at 17:16

    Ett jätteviktigt perspektiv med visdom i sig. Jag känner att mina prylar betydde mindre och mindre ju bättre jag lärde känna mig själv och det fortsätter gå åt det hållet. Idag vill jag ha bara det som verkligen är något jag värderar på riktigt. Samtidigt har det nog också mycket att göra med ekonomi. För mig har det jättestor betydelse att faktiskt kunna köpa det jag behöver istället för att ta emot det jag kan få.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 19 mars, 2018 at 19:30

      Det är en lång process. Saker som jag tidigare inte kände mig mogen för att göra mig av med, kändes helt naturliga att skänka när det gått ett par år.
      Så intressant att höra om dina tankar.
      Kram Sofia

  • Reply Bella 17 mars, 2018 at 17:41

    Inspirerande, verkligen. Jag tänker också på vad de prylar en väljer att spara säger om en. Men jag tror verkligen också på att låta sakerna leva, användas och annars ge vidare. Vad har du valt att spara, om vi räknar saker du inte använder dagligen så att säga?

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 19 mars, 2018 at 19:37

      Ja, det är verkligen himla intressant. Jag har inte sparat så mycket… när jag efter några år kom över den där ”nostalgi-tröskeln” så känns det numera lätt att skiljas från sakerna. Jag har en liten minneslåda kvar med saker som framkallar massor av gamla minnen, såsom foton, min studentmössa som alla mina klasskompisar skrivit hälsningar i och några gamla brev. Jag tycker också att det är viktigt att det ska kännas hemtrevligt där jag bor, så jag har sparat några fina gamla porslinsdjur och urnor som jag köpt på auktion för många år sedan. Men den dagen då vi flyttar till något mindre så ryker de, om den naturliga platsen för dem inte finns. Kvar vill jag bara ha de saker som jag verkligen använder och som skänker mig glädje. 🙂

  • Reply STJÄRNÖGONBLICK 11 | solsken, comfort food och kompetens. | REAKTIONISTA 18 mars, 2018 at 06:01

    […] ✶     Sofia Brodin ger en tankeställare med mycket visdom. Vem är du bakom dina saker? […]

  • Reply Cajsa Gröna Moment 27 mars, 2018 at 14:13

    Tack för ett bra inlägg om minimalism! Jag själv är också väldigt inne på det spåret och är i full gång med att rensa ut sånt som är överflödigt. Jag känner mig bättre till mods för varje sak jag lämnar ifrån mig 🙂

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 9 april, 2018 at 19:17

      Kul att du gillar! Nu har jag inte mycket kvar att rensa ut längre, men jag älskar känslan. Det var den känslan som hela tiden fick mig att vilja fortsätta och fortsätta och fortsätta. Jag blir så glad när jag ibland hittar något som jag inser att jag inte behöver och kan göra mig av med. Stort lycka till med din utrensning. 🙂

  • Reply Frida Eriksson 7 april, 2018 at 17:44

    En blogg jag hittade nyligen. Inspirerande! Men så ser jag att du inte vill skriva ”man” utan istället använder ”en”. Kan tyckas vara en petitess men för mig signalerar det så mycket tråkigt när man väljer göra så – vart man står politiskt

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 9 april, 2018 at 19:21

      Kul att du finner bloggen min inspirerande. Men vi behöver nog reda ut ett och annat. Jag är inte särskilt politisk av mig, så ditt antagande är helt felaktigt. Precis som Alexandra skriver här under så skriver jag en när jag pratar om mig själv och inte om folk i allmänhet. Och i Västsverige så är det nog dessutom dialektalt vanligare att man gör så.
      Jag blir ändå nyfiken på dina tankar kring varför det skulle göra något – om jag nu gjorde ett politiskt ställningstagande genom att säga ”en” istället för ”man”? En blogg – till skillnad från en journalistisk sajt, är ju högst personlig och med subjektiva åsikter. 🙂

  • Reply Alexandra 9 april, 2018 at 18:10

    Var menar du att hon står politiskt? Jag tolkar att skriva ”en” istället för ”man” som att hon pratar om sig själv och inte folk i allmänhet

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 9 april, 2018 at 19:22

      Precis så, jag skriver ju om mig och inte folk i allmänhet. Dessutom så är det dialektalt vanligare här i Västsverige att man utrycker sig så. 🙂

  • Reply Emilia - hållbart och enkelt 13 april, 2018 at 20:20

    Det försöker jag undersöka så smått här med, vem som är där bakom. Nu har jag ju aldrig haft mycket prylar, men jag har ändå väldigt mycket clutter ändå. Jag gillar tanken, och känslan, av att vara mer ”naken”.

    • Reply Sofia Brolin - hildas.se 5 maj, 2018 at 07:56

      Den där känslan av att vara ”naken” är skitjobbig för då måste en konfronteras med sig själv på riktigt. Men det är också då som den riktiga utvecklingen sker. Och det är spännande. 🙂

      Kram och ursäkta sent svar.

  • Reply Jenny L 15 april, 2018 at 12:28

    Redan Selma Lagerlöf skrev ”en” i sin självbiografi för hundra år sen, det är bara ett uttryckssätt.

  • Leave a Reply